London och antal platser...

Igår träffade jag Lewis Baston, som arbetade för Electoral Reforms Society här i London. Han och hans organisation arbetar inför det stora valet som kommer nästa år, parlamentsvalet. Det finns mycket att undra, eller förundras över. Labour har en starkt nedåtgående trend, de har inte lyckats attrahera folket. Många parlamentsledamöter har dessutom fått avgå eftersom de åberopat pengar för saker som är tvivelaktiga. Labour har nog råkat mest illa ut, eftersom de är regeringsparti, men de konservativa har gjort de mest spektakula sakerna: Gjort avdrag för ett ankhus på tomten, städat vallgravar osv.
Men hela systemet är konstigt. Eftersom de har enmansvalkretsar, endast en person "vinner" platsen i valkretsen, så har "bara" en tredjedel av ledamöterna majoritet hemma. Men de har fått flest röster! Så de tar platsen i parlamentet. Det är 646 valkretsar,, och det krävs 326 "stolar" för att bilda regering. Labour har idag 355 så det är god marginal. Men mätningar visar att de Konservativa kommer att vinna, förmodligen stort. De har 198 stolar i dagsläget. Men med 38-40 % bildar ett av de två partierna regering, och lämnar de andra utanför. Så är det och så har det varit under många år. Efter att ha kollat in detta under några gånger tycker jag att det svenska systemet är mycket bättre, eftersom vi får platser efter röster och alla partier får % i förhållande till röster. Men det tål att diskuteras. (England vill förändra sitt system sägs det)

London...

Här i London pulserar det som vanligt. Tunnelbanan är full av folk, gatorna är fulla av folk men i affärerna är det inte lika trångt. Igår sol och mycket varmt, imorse regn men nu verkar det klarna upp.
Här diskuteras politik. Systemet som sådant är ett av samtalsämnena. Hur kan man ha ett system för politiker som innebär att man får "avropa" fast man ibland inte ens har haft nåt utlägg för tjänster? Engelsmännen är nyfikna på andra system, det märks, jag får berätta hur vi i Sverige har det: Lägenheter som vi har till "låns" av Riksdagen så länge som vi har uppdrag, taxiresor där vi inte får kvitton utan får attestera papper i efterskott och kan tack och lov inte kräva pengar för det, att våra anställda är anställda av Riksdagen eller partigruppen osv.
De verkar ha bekymmer. Valet tros bli nästa år, det är Gordon Brown som kommer att meddela när han finner att det är dags. Hans siffror är inte på topp, de konservativa förväntas vinna stort.
Kriget i Iran lyfts också fram. Varför klev Sverige inte in? Jag förklarar..Varför är Sverige i Afghanistan? Jag förklarar...det där om FN...hur är vårt system för militärer uppbyggt? Jag förklarar....fast erkänner att vi är på väg mot nåt sämre....som i England....

Civil nödvändighet

Fler och fler börjar omvärdera kriget i Afghanistan. Igår läste jag "Mitt i steget" av Johan Westerholm och idag Dagens Arena av Björn Elmbrandt.
De militära insatserna måste övergå än mer till civila insatser som hjälper det afghanska folket till ett liv där demokrati spelar roll, där kvinnor kan föda barn utan att ständigt riskera att dö och där barn får gå i skola oavsett kön.
På vilket sätt kan vi bidra med att hjälpa/visa hur vi kan leva tillsammans och producera något som inte är opium? Att bränna ner deras opiumplantage och lämna familjer att svälta är ingen lösning i sig, alternativen måste fram.
Hur kan vi se till att de kvinnor som är gravida får den grundläggande vård och den undersökning de så väl behöver för att föda friska barn? Kan vi erbjuda utbildning i våra länder för afghaner så de själva kan ta hand om sitt folk?
Kan skolbyggnader med riktiga toaletter underlätta för flickor att gå i skolan?
Och inte minst: Hur får de rent vatten till sin befolkning? Siffrorna i Johan blogg igår var verkligen skrämmande.
Här har vi i Sverige en stor nöt att knäcka, men tillsammans med SAK, Svenska Afghanistankommitten kunde vi nå betydligt längre på den civila sidan så att den militära inte behöver trappas upp.

Värnplikt kontra yrkesförsvar, debatt under sommaren

Sällan har jag upplevt en sommar där så många samtal handlat om försvarsmakten: människor som hör av sig via mail, tidningar med artiklar och debatter om försvaret, mina vänner vill prata försvar betydligt oftare än förr och helt plötsligt har väldigt många en åsikt om vårt land och hur det ska försvaras: Det är bra med värnplikt!
Jag har hittills inte stött på en enda utanför riksdag och regering som sagt att det är bra med yrkesförsvar. Har träffat politiker från andra länder under OSSEs sommarmöte i Vilnius (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) och där sa länder som hade yrkesförsvar att det var oerhört svårt att besätta tjänster och att kvaliten inte var den bästa.
I taxin igår sa chauffören att han ansåg att yrkesförsvar var förkastligt och i SvD i veckan läste jag ledaren som också ansåg att beslutet var helt fel, därför att de förmågor som vi har haft tack vare värnpliktiga ger ett mervärde både i praktisk handling men även ur ett etiskt perspektiv. Det verkar vara regeringen med Tolgfors i spetsen som är de enda som vill ha ett yrkesförsvar.

Att slösa med pengar, särskilt andras..

En summering av vad som hänt med försvarspolitiken kan göra vem som helst mörkrädd: inga partiöverläggningar, bort med plikten innan pliktutredningen sa sitt, hafsverk med vad vi behöver i försvarsmaktshänseende.

Varför får inte försvarsmakten några prioriteringar vad gäller utlandsstyrkans uppgifter? I den nya nationella strategin gjordes inga prioriteringar av vilken typ av insatser som FM ska göra och inte heller vart detta ska ske. Hur ska då FM veta vilken kompetens de ska upprätthålla? Vilken material ska finnas för dessa uppgifter? Hur ska logistiken se ut? Vad ska de tänka på att träna inför både vad gäller korta insatser som Somalia och Tchad och de längre när det gäller Afghanistan?

Det här gör att det kostar mycket pengar idag när allt blir kvar och det är en oförmåga att välja och att välja bort. Istället blir det felprioriteringar och nödlösningar som gäller.

Biståndsminister Gunilla Carlsson har valt väg när det gäller kvinnor: FNs resolution 1325 ska införlivas under ordförandeskapet även i andra länder. Det är bra. Samtidigt är det intressant att läsa Wisemans blogg om Tyskland och fruktansvärt med de dödsoffer som har krävts av kvinnliga soldater.

En prioritering har FMV gjort så här långt och den känns fel: Patria istället för Hägglunds...

Civilt och militärt igen!

Så har jag då hållt mitt tal! Jag fick möjlighet att prata direkt efter den stora rapporten så många lyssnade. Jag poängterade Jan Eliassons arbete i FN med Sudan där han lyckades nå kompromisser som var bra för kvinnor och sen lyfte jag speciellt FNs resolution 1325 och vikten av att kvinnor finns med både före, under och efter konflikter. Det kändes bra och också som att många lyssnade.

I mitt förslag deltog även herr Franken från Nederländerna som la till att vi skulle införa personer till "svarta listan" om de misstänks vara terrorister. Alternativet har varit att ha hela länder på listan, vilket straffar den vanliga befolkningen mycket hårt medans maktens herrar kommer undan.

Efter mitt inlägg röstade vi om förslaget, där alla utom en man (från Italien) var för mitt förslag och en kvinna från Cypern avstod. Så det antogs som OSSEs eget förslag!

Herr Franken var mycket nöjd med arrangemanget och vill ha ytterligare samarbete i framtiden på gemensamma teman. Det kan bli bra!

Ordervägran!

Så spännande att se vad som händer när de handlar emot order? Tänkte just på hur det var förr i tiden..SvD