Läser
SvD om Greklands ungdomar och den skyhöga arbetslösheten. Upplevde Grekland för ett par veckor sen, igen. Har varit på många öar, båtluffat, flugit, badat, ätit o verkligen tyckt om Grekland. Före deras ekonomiska kris. Så nu beslutade vi att prova igen. Och det var härligt!
Vi samtalade mycket med en ung kvinna som var uppväxt i Sverige men numera bosatt i Grekland på en av öarna. Vi pratade skatter, möjligheter, skolgång, att föda barn, hur man övervintrar, ja alla samtalsämnen fanns med.
De är verkligen utlämnade till sig själva! De betalar låg skatt och det gör att de måste bekosta livet själva. Och eftersom de måste klara sig när det kniper så samlar de på hög när de kan. Och självklart vill de inte betala mer i skatt för de anser att de inte får nåt för pengarna. Att föda barn kostar runt
45 000 svenska kronor. Visst finns allmän vård, men om nåt händer... Så det gäller att ha lite extrapengar.
På vår ö var det sig likt. Turister kom med färjor, maten var enormt god, solen lyste hela tiden och hav o pooler bjöd in. Ön levde 6 månader per år. Sen var det övervintring. Hotellen bommades igen, allt stängdes ner, inget fanns att göra. Man levde på de tillgångar man lyckats få in över sommarperioden.
Och så kommer det att fortgå. Vår nye kvinnlige vän hade en liten son. Hur gör du med skolan, frågade jag, ska han gå här i skola, i Aten eller i Sverige? Hon visste inte än, sonen var liten. Men skolan var inte så bra, berättade hon, utan det krävdes nog mera. Men hur skulle det lösas?
Greklands dilemma är svårlöst, att leva enbart av turism räcker inte. Men att ställa om ett samhälle är oerhört svårt. Idag är nästan 60% av ungdomarna arbetslösa, boende hemma hos sina föräldrar enligt tidningen. Vilken framtid går de till mötes? Att flytta utomlands kan vara en kortsiktig lösning men den slår tillbaka på landet som mister sina unga, sin framtid.
Entreprenörskap är viktigt, engagemang och vilja helt nödvändigt. Ändå blir det svårt!