Reflektion över Turkiet

Vaknade till ett soligt Istanbul med massor av ljud. Funderar en hel del över vad närmandet från USA kan betyda för detta stora land, Turkiet. Här är ständigt liv, staden pulserar dygnet om och överallt är det ljud. Visserligen kan jag inte förstå turkiska, men vissa ord snappar jag upp och inser att Obama är på mångas läppar.
Människorna känns oerhört vänliga. Varje gång vi stannar upp för att fundera över vägen så kliver någon fram och frågar vart vi ska och pekar sen åt det håll de föreslår. Oftast innan vi har börjat fundera så kommer någon och vill prata, även om de inte kan språket, engelska, så kan de några ord, och de frågar så gott som alltid varifrån vi är. Många gissar Sverige eller Norge, nån enstaka har sagt Tyskland. På marknaden ville alla prata men det var nog mest för att sälja sina saker. Att pruta där var ett måste.
Nu är det dags för en färd på vatten, Bosporen hägrar.
Hur kan nån tänka på krig och försvar i detta fantastiska land? ;-)