Den militära delen i Afghanistan verkar öka men den civila sidan ligger still. Fred vinns inte med militär, den vinns med civila anslag som gör att folk ser att andra länder vill väl.
Norges tanke och gärning där 1:1 används, lika medel till militär som civil sida är att föredra. Skulle vi göra lika måste vi höja vårt anslag avsevärt, idag är den civila delen endast 20% av den militära sett från Sveriges sida.
Idag när jag sitter på möte för att lyssna och delta i hur vi ska göra världen säkrare (OSSEs höstmöte i Aten där vi diskuterar säkerhet i världen) handlar det om energisäkerhet, mänskliga rättigheter och utmaningar i framtiden. Igår såg vi hur alla gasledningar fördelar sig på den här sidan jordklotet, vilket visar att det inte är så enkelt. Vem samarbetar med vem och varför?
Afghanerna har observatörsstatus här, men ingen är närvarande. Vi övriga 56 länder finns på plats. Just nu pratar Kazakstans gruppledare, mr Kassym-Jomart Tokayev om klimathot och hur vi ska samarbeta. De är ordförandeland i OSSE nästa år.
Läser också SvD där Jan Eliasson verkar dela en hel del av mina tankar., likaså en del bloggar..
Läs också SvD, Mitt-i-steget, DN, SvD2
Teknikutvecklingen kan bli din vän eller fiende – kritiskt tänkande är
nödvändigt
-
Många, varav jag själv är en, brukar tala om nya teknologier och de
innovationer som följer ur dessa som potentiella lösningar på många av
världens bekymme...
18 timmar sedan
1 kommentar:
Nja, har man råd så är 1:1 en god tummregel att göra så god nytta som möjligt av de miitära anslagen. Däremot så måste vi ha en minsta nivå på det militära anslaget för att ha någon som helst verkan av anslaget och om vi vill ha någon som helst säkerhetsrock för de svenska hjälporganisationerna.
Jag tycker mig se att det ofta framförs kritik mot det svenska militära bidraget som om det stjäl resurser ifrån det normala biståndet. Vilket är fel då det visserligen är samma statskassa med skillda konton i kassan, skär vi i försvarsbudgeten är det inte säkert att det tillfaller biståndsorganisationer.
J.K Nilsson
Skicka en kommentar