Besvikelsens dimma

Äntligen! proppen kom! Men varför känner jag inte lugn och ro?
1.) Yrkesförsvar? Nej fy! Vem kan tro annat än att massor av soldater kostar mer än ett mindre antal värnpliktiga? Bara det faller på sin orimlighet.
2.) Ovetande om Georgien? Blixt från klar himmel? Urban Ahlin varnade redan året innan i Sälen för detta, vi andra pratade också om det. Och jag varnar igen: Pakistan/Afghanistan: Läs tidigare bloggar! Det finns krutdurkar...och tänk på vad som hände i Lettland? Och hur kommer finanskrisen med jobbkris i svallvågor att välla fram?
3.) Och som avslutning: Den civila och militära sidan måste jobba närmare varandra för att kunna klara konflikter utomlands (och även hemma). Iget samhälle eller region kan byggas upp från en storkonflikt utan att den civila sidan finns med. Självklart behövs våra missioner av soldater i Afghanistan, men det måste vila på fler ben än ett.
Slutsats: Jag är inte nöjd, inte stolt och känner just nu en frustration över att proppen är så grund. Eftersom den tog så lång tid och blev försenad trodde jag den skulle ta djupare tag och analysera mera. Men så är inte fallet.