FNs resloution 1325 och kvinnodagen

Igår var jag på Verkstäderna i Söderhamn och pratade om FNs resolution 1325. De flesta lyssnande hade aldrig hört talas om denna resolution, många visste inte heller vad en resolution är.
Desto viktigare att prata om detta.
Jag berörde bl a att i Sierra Leone våldtas 250 000 kvinnor varje år systematiskt. Bara i det landet händer det så många att familjer, byar och hela samhällen slås sönder när kvinnor våldtas, trasas sönder psykiskt och fysiskt, förskjuts från familj och samhälle till enorm personlig förlust. Men också till enorm förlust för de samhällen där kvinnan har ansvar för hem, familj och föda. Vem tar hand om sysslorna sen? Vem ser till att barnen får vad de behöver? Vem håller ihop samhället?
Även om vi i Sverige strävar mot ett jämlikt samhälle har vi långt kvar. Men där borta är det ännu längre. Där borta rasar konflikten vidare utan att nånsin komma till slut.
En liten tös på nio år i Brasilien våldtas av sin styvfar och blir gravid med tvillingar. Mamman ger på läkares inrådan godkännande av abort, kroppen är för liten för att orka med en graviditet. Efteråt blir flickan, mamman och läkaren bannlyst av Vatikanen, styvpappan får syndernas förlåtelse. Det låter som en saga men det är bister verklighet. Kvinnor måste ta plats i alla församlingar som FNs res 1325 pekar på, världen kommer aldrig att bli bättre utan kvinnor.