Som försvarspolitiker får jag ständigt brev till glädje och eftertanke från militärer, privatpersoner och andra länder som vill tala om för mig vad som är bäst för oss i Sverige just nu att satsa på idag och för framtiden. Många gånger påpekas helt riktiga saker utifrån den ståndpunkt som som den påpekande parten har. Men ofta glömmer personen att ta med i beaktandet vad som är hot idag och imorgon.
Vi ser bilder på TVn och hör via media om fruktansvärda saker i andra länder och det påverkar oss. Självklart ska vi också låta oss påverkas. Men vad är hoten mot Sverige idag?
När jag frågar runt i de grupper jag träffar så kommer rädsla för framtiden oftast ifrån terrorism och organiserad brottslighet när det gäller Sverige. Yngre personer säger förutom detta även gängbildningar och klasskillnader. Äldre personer nämnder ofta "ryssen"och först här hamnar vi i försvarsfrågan.
Om vi tänker på personer i min ålder (just nu 52 år) och äldre: kan vi sitta fast i historien och se hoten utifrån det som vi har möjlighet att visualisera utifrån vad vi tidigare sett och upplevt+ Javisst, precis så är det. Vem hade kunnat säga nåt om Georgien och det som hände där i augusti 2008? Inte många av oss, fast visst fanns det en och annan..(Urban Ahlin varnade för detta när vi var i Sälen januari -08)
Vart bär det hän i Europa när finanserna vänder neråt och människor går ut i arbetslöshet och ekonomisk kris? En otäck framtid kan målas upp om politiker satsar fel, dvs värnar bara det egna och målar upp murar runt det egna landet. Vi behöver varandra och vi måste hjälpas åt att fatta rätt beslut. Och samtidigt behöver vi ta hand om vår värld med miljön som hotar att förgöra växter och djur, luft och vatten.
Vem kan se helhet? Vem orkar väva in inte bara sitt eget område utan polisiära uppgifter, militära uppgifter och finansiella uppgifter?
Vem törs säga till att så här ska vi satsa för att alla ska få det bra i framtiden och ge världen den fred den så väl behöver?
Vem är ledaren som nu kan kliva fram och säga stopp? Obama? Medvedev? Eller nån annan...?
Landminornas återkomst
-
En finsk soldat monterar en rörmina på ett träd under striderna vid
Uuksujärvi i Ladoga-Karelen, sommaren 1944. Notera snubbeltråden som syns i
brösthöjd p...
7 timmar sedan
1 kommentar:
Du ställer en bra fråga: vad är hoten mot Sverige idag? Ännu bättre fråga är vad är hoten mot Sverige om tre år, om fem år, om sju år? Det är ju så, att hur vi dimensionerar försvaret idag (t ex inriktningspropositionen i mitten av mars) påverkar i högsta grad vad vi kan åstadkomma i försvarsväg 2020. När det gäller Flygvapnet är ledtiden längre än med de flesta andra förbandstyper. Riksdagsbeslutet strax före andra världskrigets utbrott att kraftigt förstärka Flygvapnet resulterade i att den beslutade uppbyggnaden nåddes omkring 1960. Under uppbyggnadstiden förlorade vi upp mot en flygdivision om året i haverier av den enkla anledningen att rekryteringsunderlaget till ledande befattningar från divisionschef till högsta eskaderledning var för tunt och att erfordelig utbildning blev bristfällig eftersom så få inom Flygvapnet hade nödvändig erfarenhet. Att fördubbla antalet flygdivisioner från de nu diskuterade tre till exempelvis sex är inte bara en fråga om att köpa fler flygplan (från beställningstidpunkt till operativ division en ledtid på kanske 5 à 7 år om satsningen är stor), utan hela verkanskedjan från teknisk personal i underhållsverkstäder och på stationskompaniet, stridsledningspersonal för såväl luftförsvarsuppgifter som för understöd av våra armé- och marinförband, teknisk utrustning för sådan stridsledning (helst inte som idag lätt att avlyssna av den som är intresserad), utbildning av piloter allt från att helt enkelt lära sig manövrera till det inte fullt så enkla att strida och slutligen att inhandla/utveckla vapen till flygplanen (idag verkligen nedprioriterat i fördelningen av anslagen). Flygdivisionerna är nästan de enda förbanden som efter 1993 haft rimliga mobiliseringstider medan de flesta armé- och marinförband varit utan rimliga möjligheter att bli färdiga att agera i ett "normalt" krigsförlopp. Oavsett färg på regering tror jag inte ett dugg på att en mobiliseringsorder utfärdas 24 månader innan krig bryter ut. Jag tror inte ens tre månader är rimlig mobiliseringstid men låt gå för att vissa förband kan tillåtas ha så lång mobiliseringstid.
Flygvapnet kan fortfarande, liksom under hela kalla kriget, sättas in i skarpa uppdrag ett par timmar efter order - direkt från frdsverksamhet. Mobilisering utökar kapaciteten både i antalet timmar per dygn och småningom totala antalet dygn.
Så tillbaka till grundproblemet: oavsett från vilket håll ett militärt hot uppstår så är det klokt att ha ett Flygvapen. Att fråga forskare och specialister på internationella konfliktområden om hur dom uppfattar läget är självfallet något som kan ge viss vägledning men mar får inte glömma att dessa specialister har ungefär samma chans att förutspå en utveckling som en börsanalytiker har att förutspå börsindex om fem år (eller om sju år!). Grattis Urban Ahlin som förutspådde Georgienkrisen redan ett halvår innan den inträffade! Ibland förefaller det som om ni försvarspolitiker tror att det är lika enkelt som att fråga efter hur många förskoleplatser som erfordras om fem år :-).
Nåja, det blev kanske inte lättare att vara försvarspolitiker efter det jag pekar på härovan, men få politiker blir så långvariga som försvarsspecialister att de behöver riskera att bli utpekade som syndabockar.
Skicka en kommentar