Valupptakt..?

Det börjar kännas att vi går mot val! Listorna sätts på olika ställen, partierna gör strategiska val och vässar argumenten. Partiet utmanar till debatt! Jag är tacksam och glad att få flytta upp på vår lista till 2:a plats i Gävleborg. Det känns så roligt med valår, att få ta debatter och vara ute bland folk och prata politik, att få känna valvindar igen och känna om det bär...
Mona Sahlin toppar som väntat Stockholms lista. Klart att vår mest kände socialdemokrat ska finnas just där!

Hemma i Söderhamn hade det kommit rejält med snö igår, gården var skottad och vi befarade snöplogen för tredje gången...tillbaka i Stockholm på kvällen inser jag att det är svårt med snö när man är ovan.

Det är samma med politik: Åren ger en vana av att känna att man vet hur det ska tas för att det ska vara på bästa sätt. Då kommer längtan efter det som är roligt i allt, precis som med snön. Vi längtar mer efter vit jul än snöskottning, men vi får ta det onda med det goda. Och det goda vinner i längden även när ryggen värker och benen är trötta.

Sista voteringarna för året är snart här, julkramar till alla vänner och sen kastar jag mig på tåget igen - och hoppas det tuffar hemåt till julefrid och snart ett nytt valår!

Att tycka till om ett och annat...

Bloggosfären är i full gång i att ta ställning för Wiseman och mot Tolgfors. Spännande inlägg på många ställen, lätt att följa på Wisemans blogg. Johan Westerholm ligger inte heller på latsidan, det händer nåt där hela tiden.

Trägen vinner...?

Är basbataljonerna utom fara inför den flytt som nyss planerats? Låt oss hoppas så! NSD och LNY skrev korta inlägg om detta igår och de har säkert kollat källan.
Var och en kan inse att om man måste investera många miljoner så kostar det ibland mer än det smakar. Men när det dessutom är så att de allra flesta inte vill flytta med till södra Sverige så blir även den investerade kompetensen ett problem. Har hört siffror på upp till 85% som vill stanna i Luleå. Att förkasta detta och ändå tvinga på en flytt vore förödande för kompetensinvesteringen. Sånt kostar mycket och tar tid att bygga upp.
Men det största tappet skulle vara för att de som bor i och runt Luleå mister sitt arbete. Visst kan många få andra arbeten, men det är kostsamt också och tar tid. Den lojala personalstyrkan som finns i Luleå har funnits länge på sin arbetsplats och det är inte gjort i en handvändning att sadla om. Nej, det är klokt att låta basbataljonerna finnas kvar där de ska vara.
Basbataljonerna är byggstenar för den övriga verksamheten som finns, tar man bort den grunden rasar det övriga bygget i sinom tid.
Undrar varför bara F21 nämns och inte F17?
Pengar behövs på annat håll så låt oss hoppas att beslutet är fattat och att klokskap har fått råda. Så är det ju inte jämt...

Den ständigt "olyssnande" ministern

Återigen läser jag försvarsminister Sten Tolgfors blogg och tar mig för pannan. Han tar priset i att raljera över andra och vägra ens lägga ett uns av inblick från alla de som tar sig tid och kraft och följer vad som händer i omvärlden.
Den här gången handlar det om solidaritet och hur vi bäst beskyddar Sverige.
Jag får också många brev och mail om hur Ryssland byggs upp, vad som händer inom NATO, vem som är vän med vem och så vidare.
Men det betyder inte att jag negligerar vad som händer utan att fundera över vad det kan betyda för oss som lever här och nu och för Sverige.
Jag är tacksam för den information jag får. Häromdagen besökte Försvarsutskottet "det allra heligaste" på Regeringskansliet, den avdelning som ger regeringen den hemliga info som vi andra inte får ta del av och vilka hot som de ser här i Sverige och ut över världen. Visst är det bra att det sammanfattas av någon, rätt många egentligen, och att det används av regeringen som underlag för att fatta beslut.
Men tänk om nån annan får veta om information som just den här gruppen inte fått tag i ännu eller inte heller reflekterat över, eller ännu värre, avfärdat? Sånt har ju hänt förr....
Wisemans inlägg i debatten är ofta sakliga och bra, jag instämmer inte i allt men respekterar verkligen inläggen. Det är inte OK att raljera över detta.
Vi är många som är bekymrade över fler saker och lägger vi ihop dessa.....

Om att välja väg...

Allan Widman, Strilaren nr 2, säger att han skäms för den insats som Sverige kommer att ha 2011. Det beror på att Försvarsmakten hävdar att vi måste välja mellan Afghanistan och NBG 11. Något sådant har inte framförts till oss övriga i Försvarsutskottet.
Vi socialdemokrater säger att vi inte ska ta ledningen för NBG 11, för att Sverige ställer upp med 4 av 5 soldater, enligt den tidigare NBG08. Av styrkans 2850 soldater var 2350 svenskar. De övriga nationerna Norge, Finland, Estland och Irland kunde ställa upp med tillsammans 500 soldater. Om vi tar "lead" för en stridsgrupp är det vårt ansvar att fylla ut luckorna.
Det har varit bra för försvaret att få ha den rollen 2008. Men har vi inte lärt oss detta nu? Kan det inte var tid för andra att också få dra lärdom och ta ansvar? Varför ska vi roffa åt oss godbitarna?
Jag skäms inte för försvaret, tvärtom delar jag Försvarsministerns uppfattning när han delade ut medaljer igår: De har solidariskt och utan tanke på sig själva ställt upp för Sverige och för Afghanistan. De ska äras för detta!
Vi har gjort en stor insats och gjort skillnad.
Däremot kanske Allan har sett in i framtiden och märkt av att vi kommer att få svårt att fylla vakanser med den nya yrkesarmens upplägg. Men det har jag varnat för många gånger.

Yttrandefrihet och att inte gilla läget...

Idag på SvDs ledarsida kritiseras Claes Arvidsson för att ha varit för osaklig vad gäller delar av Försvarsmaktens arbete. Arvidsson "insinuerar" saker som inte är sanna.
I mitt uppdrag som försvarspolitiker stöter jag ofta på folk som ser spöken mitt på ljusan dag. Nån gång ibland har de fått rätt..
Men visst kan man bli trött på folk som "hittar på" och alltid målar upp det värsta scenariot varje gång som det händer nåt. Och samtidigt tycker jag det är bra att vi lever i ett land där det är fullt möjligt att se dessa spöken, som ibland håller i sig och tar sig en levande kropp och i slutänden till och med visar sig vara sanna.
Många gånger i regeringsställning kändes media orättvisa. Men att de har rätt att uttrycka sin åsikt ställer alla upp på. Vilket samhälle skulle vi annars leva i om det var så att ingen vågade säga en misstanke, att inte uttala vad som gnager i huvudet och att inte våga dela med sig i skrift vad man går och misstänker?
Nej, skärpning! Media har ett ansvar, de ska vara sakliga i artiklar men på ledarsidor (trots att de ägs av våra motståndare) får de uttrycka sin åsikt. Vi vet att det är en åsikt och att det kan få betydelse för framtiden. Men det kan också vara fel. Och då faller intresset för den tidningen så de faller på eget grepp.
Eller så visar det sig att det som alla viskar om faktiskt behöver en stark röst som säger och skriver för det är sant...
Läs också Wiseman idag

Kvinnor får det sämre i Afghanistan

Är det nån som blir förvånad? Med en president, Karzai, som inte har tillräcklig styrka för att säga stopp, så blir det förfärligt. Human Right Watch säger i sin senaste rapport att utvecklingen för kvinnor går bakåt, det är färre kvinnor i regeringen (från tre till en idag), och det ser lika ut på en mängd områden.
Vad kan nu utökad trupp i Afghanistan göra?
Till att börja med förutom de rent militära arbetsuppgifterna måste afghaner kunna lita på den polis som arbetar. Den polisen måste utbildas, inte bara tre veckor och få ett vapen i hand utan under en längre tid. De måste inte bara få en utbildning i hur man skjuter utan även hur man behandlar människor med respekt även från det kvinnliga könet. I rapporten beskrivs hur kvinnor fängslats för att de avvikit från hemmet, män som våldtagit dem går fria och det är kvinnornas fel om de blivit våldtagna och blir då dömda för äktenskapsbrott.
Här måste domstolar också finnas och hela den civila delen med fängelser och andra påföljder måste fungera. Det är här pengarna ska satsas!

Läs mer Ekot

Bombkapsel 90

Ekot tar upp problemet med Bombkapsel 90, ett fruktansvärt vapen som inte ska användas i världen idag. Bombkapsel 90 är tänkt att spridas ut över stora områden och består av små bomber som exploderar.
Det är kanske ett effektivt sätt att utestänga fienden, men drabbar civilbefolkningen i hög grad och finns kvar hur länge som helst, ända tils de plockas bort eller smäller. Några påstår att just bombkapsel 90 sprängs direkt eller inte alls. Men den är ett klustervapen!
Klusterbomber finns på många håll i världen, jag har med egna ögon sett områden totalt förstörda i Kosovo där ingen kan gå eller än mindre odla nåt fast marken bjuder detta egentligen. 11 % av Afghanistans yta är kontaminerad av odetonerade kapslar, allt enligt UN midyear report 2009.
Sverige har skrivit under en internationell konvention om detta, att inte använda och inte heller tillverka bombkapsel 90. Men konventionen är inte ratificierad här i Sverige, det är ett år sen statsministern lovade men sen har inget hänt.
Med tanke på debatten igår i Riksdagen om budget kan jag förstå att inget händer. Vi i oppositionen ställde frågor som vi har rätt till och försvarsministern lät bli att svara och ställde frågor till oss, ungefär som om vi satt o bestämde. Han missar grovt att han sitter i regeringen och har gjort så några år...jobbar han med devisen att "anfall är bästa försvar" så förstår jag att inget utvecklas utan det är bättre att höja rösten och låta arg istället för att svara på den uppriktiga frågan.

Läs ekot

Obamas trupp...

Så kom då det offentliga beslutet: Obama sänder 30 000 soldater ytterligare till Afghanistan. Men med ett krav: återdragande om ett par år.
Undrar om det kan vara rätt beslut?
Massor av fler soldater?
Vad ska de ta sig an för arbetsuppgifter?
Träna de afghanska männen i soldatliv?
Träna dem i att vara poliser?
Träna dem i demokrati och mänskliga rättigheter?

Kan det gå så fort?

Visst kan de sätta upp en afgansk arme men sen? I vårt land tar det många år att få fram de högre tjänsterna. En general tar man inte fram ur rockärmen, precis. Och visst måste högre tjänster till också? En del av strategin tränas redan med OMLT som även vi erbjuder, där våra rådgivare följer med ut i strid och ger råd där på plats i Afghanistan. Men det är mera direkt på plats, det behövs nog mer strategiska studer också.
Och poliser tar också tid för att utbilda.
Men svårast av allt är demokrati! Hur är det med en sån utbildning? Det måste jobbas med mycket konkret och de har en grund i deras byäldste, men sen fattas det massor. Demokrati är svårt i vårt land, än värre där man inte praktiserat det och inte har förebilder. Men skulle det gå att utbilda på ett par år så vore det bra...
Vi får inte heller glömma det civila samhället med domstolar när fångar väl är tagna av poliser, de måste behandlas med respekt men med regler som samhället godtar. Fängelser måste byggas, och andra institutioner som tillhör ett demokratiskt samhälle. Och fyllas med utbildad personal. Och det är inte heller lätt när så många t o m är analfabeter.

Hur ska allt hinnas med på ett år?

Läs DN, SvD

Listan...

Så oerhört skönt när den här helgen är över! Ibland längtar man mer efter vissa saker än andra och jag kan känna att den här helgen var en sån. Och nu är den passerad. Och dessutom hände det jag önskade: Jag är kvar på riksdagslistan, och fick förtroendet att stå som nummer två från Gävleborgs socialdemokrater. Det känns oerhört, det känns i hela kroppen (för den värker!). Det är den här listan som vi ska gå till val på, och den känns jättebra. En ny tjejkompis, Elin, tre härliga killkompisar, Raimo, Per och Roland som finns där idag med och Yoomi på sjätteplats med stor möjlighet att komma in. Yoomi är också en kär vän, hon var inne en period tidigare som ersättare och hon är verkligen jätteduktig. Så nu har vi en hel del att kämpa för.
Idag ska jag vila ända till ikväll genom att göra saker som andra redan gjort: byta gardiner, tvätta nån matta och ta upp nån mer ljusstake....för jag hann ju inte innan julskyltningen...och ikväll är det Kommunfullmäktige! Livet rullar på...

Valkonferens

Är på valkonferens i Bollnäs idag. Vi sätter listan för Riksdagen och även för Landstinget. Spännande dag, med 175 ombud som tisslar och tasslar i bänkraderna. Själv sitter jag med SSU:arna på sista raden med datorn på och lyssnar till de kloka ord som sägs från podiet. Just nu kollar vi på "Valstrategin" som till stor del är offentlig. Den känns bra, det är bara att sätta fart.

Det är nåt speciellt när partiet samlas, röda fanor och sånger, många kompisar att träffa och ett bra budskap känns ända in i märgen. Det här är avstampen för oss, nu börjar det!

Samarbete av största vikt!

Mona Sahlin säger idag i DN att hon vill samarbeta med fler om det är så att SD kommer in i Riksdagen och blir vågmästare för att en regering ska få majoritet. Detta är helt rätt. Jag sa det här för nåt år sen och fick mothugg av (V) som trodde att vi skippade dem. Men så är det inte, utan vi 7 partier måste vara pragmatiska och se hur det kan bli annars.
Om ett litet parti ska få en avgörande roll i Riksdagen och spela ut blockpolitiken har vi alla 7 förlorat i form av kraft och mandat. Detta måste få ett avstamp i att vi alla tänker lite längre, vi är folkvalda och några är större än andra därför att folket har valt så. Då kan inte ett litet parti vara det som fäller avgörandet i en förhandlingssitutation där det lutar åt ett håll ibland och ett annat ibland. Politiken blir för otydlig!
Heder åt Mona Sahlin som lyfter detta svåra område!

I väntans tider...

Nu går vi bara och väntar på när och hur Obama ska sätta ner foten. Rykten säjer att det kommer ytterligare 25 000 soldater till Afghanistan. När ska de komma? Vad ska de göra? Hur har de hittills analyserat framgång/bakslag och lärdomar på vad som gjorts? Frågorna hopar sig, jag är mycket nyfiken på Gordon Brown invit till möte i slutet på januari om färdriktning för Afghanistan. Det står som ett vägskäl, det mötet.
Att sända "more of the same" känns redan innan som ett misslyckande, det måste till en övervältring på civila ansatser så att afgahnernas hjärtan inser att vi vill gott, inte skjuta ihjäl civila kvinnor och barn. Hur ska det åstadkommas? Hur lång tid tar det att bygga upp ett samhälle från den nivå som detta land ligger på? Hur bli det demokrati för alla? Kan det ta 100 år?
Otrolivgt viktigt är att dessa män fattar de beslut som leder landet framåt mot en annorlunda framtid än vad vi sett att de åstadkommit hittills.

Landminor..

Läser på TT att USA inte tänker skriva på det avtal som lovar att förbudet mot landminor träder i kraft.

På bilden ett hopplock av minor i Kosovo när jag var där 2004.

Det betyder ju inte att de kommer att fortsätta tillverka, använda och tillåta att människoliv förstörs med det otäcka vapen som landminor är. Visserligen har de inte använt eller tillverkat dem på många år, men man vill ändå ha en reservplan ifall...och det sänder signaler till andra länder att stormakten kommer att fortsättningsvis ha möjligheten att använda dem. Andra länder som inte skrivit på är Ryssland, Kina och Indien, men vi ställer högre krav på att USA i dag ska gå före och visa för andra vad som gäller. Det betyder mycket vad Obama gör och inte gör.

Landminor är otäcka. När jag var till Kosovo för första gången 2004 fick jag åka ut till ett mycket vackert område och där gällde det att veta var vi satte fötterna. Mitt i denna undersköna natur med gröna kullar och djupa dalar fanns de blå stenarna. De blå stenarna markerade ut den smala stig där vi kunde gå utan att riskera att sprängas i småbitar. Den blå smala stigen ledde till en något större grusplan, där risken inte heller fanns att av misstag trampa på nåt onödigt. Men utanför...där fanns minorna! Soldaterna berättade att ibland smällde nån mina för hela området var totalt förstört av minor och om någon lös hund eller annat vilt förirrade sig in i området så kunde en explosion inträffa. Soldaterna jobbade sakta och metodiskt för att undanröja så området var möjligt att passera, men det fanns ingen ambition att röja allt - det var för mycket.

Många barn hittade odetonerade (osprängda) minor som kunde vara färgglada och vackra och locka att ta på...och vips var armar och ben borta.

Vilket förfärligt vapen som vänder sig mot civila oskyldiga barn! Skäms, USA, ta omtag och skriv på!

Att inneha makt...

"Makt tar man, det får man inte" har min pappa alltid sagt. Men det gäller även det omvända: Den försvarsminister som inte talar om för regeringen vad som behöver göras låter även Försvarsmakten besluta i viktiga frågor.

Kulturinslaget från igårkväll syns på bilden

Just hemkommen från en debatt i Boden om värnplikt kontra yrkesförsvar kan jag inte låta bli att dra den slutsatsen: Sten Tolgfors lämnar över makten till Försvarsmakten att avgöra förläggning av förbanden. Självklart vill de som bestämmer då inte såga av den egna grenen utan det är lättare att ta nåt långt borta. Och för högkvarteret är Boden långt borta precis som Luleå. Att se samband mellan säkerhetspolitik, placeringar av förband och vårt lands storlek behöver inte tas med i debatten då. Vi kan utbilda alla på en och samma plats, de kan hämtas från storstäderna för där är det flest folk, där finns också möjlighet när Försvarsmakten inte behöver de som är 45 år att få andra jobb och då behöver inte FM ta ansvar...

Politiken måste ta över makten igen och se till hela landet och säkerheten. Vi kan inte bara sitta stilla i båten och säga att Barents hav är en het zon, vi måste ha närhet dit också och soldater som kan verka i en sån miljö.

Att slå sönder en infrastruktur runt ett regemente går fort, att bygga upp dem igen är omöjligt. Det är likadant med värnplikten, blir den vilande kommer ingen att kunna sätta igång den igen: Var hämta lärare, utbildningsmöjligheter, lokaler, scenarier, simulatorer och antal av de stridsvagnar som behövs för att utbildningen ska bli effektiv? Nej, är den vilande är den borta.

Och behövs då Boden för annat än de övningar som är några dagar per år tillsammans med Luleå och Arvidsjaur? Knappast för annat, bara för att hålla igång de dagar som övningen håller på.

Försvarsministern bör snarast ta tag i frågan och se till att pengar inte slösas på vissa håll och dras in från andra.

Att nonchalera det viktiga beslutet...

För ett par veckor sen var jag upp till Luleå och besökte F21. Samtidigt var en grupp ytterligare där, en grupp tillsatt av Sten Tolgfors, försvarsminister. Dess uppgift var att bromsa upp i sista minuten, att kolla av siffror inför raserandet av F21 där basbataljonen troligen flyttas från F21 till Linköping. Samma grupp besökte F17 dagarna innan.
När jag kom till Riksdagen skrev jag en fråga till Sten Tolgfors där jag frågade när Riksdagen kunde ta del av siffrorna. Han svar var i princip: Det har du inte med att göra! Oerhört nonchalant och dessutom säger han att allt ska vara transparent inom försvaret. Men här döljer han viktiga siffror som förmodligen betyder att det blir dyrare att rasera både F21 och F17 till Linköpings fördel. Vad är baktanken? Jo, inte bryr han sig om Norrland, den saken är säker. Inte om södra Sverige heller. Men han har en klar avsikt: de som ska jobba inom försvaret i framtiden ska hämtas från storstäderna. Och det ska vara nära för dem. Därav Linköping. Och med ett litet försvar tvingas vi in i NATO med stormsteg, i allians med alla och envar. Där försvann vår alliansfrihet som vi har haft så länge. Och där försvann möjligheten att välja hur vi försvarar Sverige.
Fast med borgarnas och Sten Tolgfors aversion mot Försvarsindustrin säljer han också ut oss: vi sitter i knät på den "hylla" som kan leverera och den hyllan finns inte alltid tillgänglig för ett litet land...
Hur väcker vi upp den befolkning som är förd bakom ljuset i den här frågan?

Kustbevakningen

Läser i informationen från regeringen att Sten Tolgfors, försvarsminister, varit med och beslutat att sända Kustbevakningens flygplan till Somalia för att spana på pirater. Som vanligt är vi i oppositionen inte informerad. Det känns inte bra att få läsa sånt här via prenumerationer från regeringen utan att kunna yttra sig i nåt om vad som är bra eller dåligt med insatsen.
Sen kör de väl över oss i utskottet o låter KBV åka oavsett, vi tar ju beslut om utlandsmissioner men säkert finns det nåt finstilt där vi inte behöver informeras när det är KBV. Det har inte hänt förr under min tid, så det finns lite att fundera över.
Flygspaning är för övriga bra, det ger en snabb bild över läget så visst förstår jag att de har nytta av den i Adenviken. Men hur är de utrustade, de som ska ner dit och hur är det med allting annat runt den insatsen? Jag är av den bestämda åsikten att ju fler som tänker desto bättre blir det - förutsatt att det inte blir alltför många och det drar ut på tiden...
Hur ska planet vara utrustat? Vilken träning ska killarna ha (för vad jag vet är det bara killar). Vart ska de basera (ha planet när de inte flyger)? Är det säkert på det stället? Vem vaktar flygfältet? Frågorna är än så länge betydligt fler än svaren...

Förlängning i Afghanistan

Debatterade Afghanistan i kammaren för att förlänga vår insats ytterligare ett år. Vi var sex partier som ställer oss bakom betänkandet av sju möjliga.
Vi socialdemokrater tillsammans med miljöpartiet vill att vi gör en översyn som ska vara klar till 2011. Den är skriven som en reservation och vi vill veta att vi gör rätt saker inte bara saker rätt. Hur kan man mäta framgång i Afghanistan? Ja, inte med antal soldater utan med antal barn som överlever sin 5-årsdag, antal kvinnor som överlever förlossningen, antal människor som har tillgång till rent vatten och självklart hur många barn, speciellt flickor, som får gå i skolan. Vi vet att antalet skolbarn har ökat, fast talibanerna bränt ner en hel del skolor, vi vet att antalet flickor i skolan ökat från inga alls till de senaste siffrorna på 2 miljoner av de 6 miljoner som får gå i skolan idag.
Men nu måste installationen av den nya regeringen med Hamid Karzai som president (och han istalleras idag) få hård press på sig att jobba mot korruption. En regering med låg legitimitet har svårigheter att leda ett land och det finns många odds emot Karzai. Ett kraftfullt ledarskap behövs för ett splittrat land med många viljor och lite förhandlingsvillighet.

Socialistiska försvarsministrar

Hade förmånen att delta i de socialistiska försvarsministrarnas möte i Bryssel igår. "När ändå EUs försvarsministrar träffas kan vi passa på" var en utbredd åsikt som delades i vår grupp. Jag är inte försvarsminister utan fick hoppa in istället för.... Det var en intressant diskussion som jag ska rapportera till mitt parti om. Mitt bidrag blev i ett par debatter, dels att under den tid vi varit i Afghanistan så har situationen för landets barn förbättrats från att 1 miljon pojkar gått i skolan för några år sen till idag när 6 miljoner går i skolan varav en tredjedel är flickor. Det är mått i ofta glömmer bort, det är lättare att prata truppbidrag och stridsvagnar än att se om det går åt rätt håll för det civila samhället.
Nån gav mig rätt: Förr pratade gruppen enbart om Kosovo och såg ingen ljusning men idag är Kosovo sällan på tapeten utan där går det framåt, till och med så pass att vi inom (S) föreslår att den ska övergå i en civil del.
Nödvändigheten av kvinnor i försvaret har jag bloggat om många gånger, men det är minst lika nödvändigt att ha kvinnor på ledande positioner inom försvar och politik: På mötet var vi två kvinnor: Slovenien har en kvinnlig försvarsminister sen ett år tillbaka - och sen var det jag som var där...
Skärpning - världen blir bättre om vi är många olika som tänker tillsammans, inte en grupp likadana i samma ålder o med ungefär samma bakgrund...

Helikoptrar!!!

Krafttag Tolgfors! Nu måste problem lösas! Jag vet inte hur många gånger vi haft frågan om helikoptrar uppe i Försvarsutskottet. Om inte Allan Widman lyft frågan har jag gjort det. Varje gång har vi fått höra nåt undanglidande svar: De är försenade, det är för dyrt att vidmakthålla, det är andra länder som står beredda...
Och vi behöver själv! Inte minst efter denna grymma olycka som hände förra veckan en bit utanför Mazar-e Sharif.
De helikptrar vi har står inlindade i plast i södra Sverige, "för gamla att användas" säger Tolgfors.
I Singapore träffade jag och andra från FöU deras utskott och de sade sig ha helikoptrar till uthyrning ifall...
Och varför är leveransen av de svenska helikoptrarna så försenade? Det ryktas om att så många extrabeställning på de beställda helikoptrarna är tillagda att det dröjer år innan de kan läggas, om än alls....
Gör nåt! Bestämt nåt! Visa att det är en regering med en försvarsminister som kan ta beslut!

Läs mer SvD, DN, Tolgfors, Allan Widman, Johan Westerholm, Expr

Främlingsfientlighet

Efter ett författarmöte i "min" förening PAKS, Parlamentariker och Kulturskapare, där jag är ordförande, grubblar jag på hur vi ska göra rätt saker inte bara saker rätt.

Min pappa har alltid sagt att "all publicitet är av godo, även den onda" och jag ger både honom och vår morgonförfattare Lena Sundström rätt. Hon har skrivit boken "Det lyckliga folket" där hon beskriver vad som hänt med Danmark de senaste åren och hur allt vi fortfarande reagerar på i Sverige bara passerar utan åtgärd i Danmark. Hatet mot dem som kommer från andra länder frodas där.

Jag hade klippt ut en artikel som berörde mig djupt när jag läste den: Den som kommer från ett utomeuropeiskt land och finns i Danmark kan nu få 100 000 kr för att ge upp sitt medborgarskap och flytta hem. Staten har avsatt 20 miljarder för att kommunerna ska kunna leva upp till detta.

Att känna ett sånt hat och en sån oro för så många människor måste vara grymt. Jag känner många från andra länder, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Jag känner också många i Sverige, en del är mina vänner, andra tycker jag mindre om. Hur kan ursprung vara det som avgör om man gillar nån eller inte? För mig är det helt orimligt. Jag njuter av ett härligt samtal där nån beskriver varför han eller hon säger att "så här tycker jag" vare sig han/hon är från Sverige eller från ett annnat land, men det ska vara ett samtal, en dialog. Att för en sekund tro att vi i Sverige är finare, klokare och alltid fattar rätt beslut är ju bara naivt. Människor som anser sig "veta" svar och misstänkliggöra andra utan att ens ha träffat dem är förkastliga. Dessa tar energi från mig och jag avslutar snabbt sån vänskap och lämnar. Människor med öppna frågor om "hur tänkte du då" och som verkligen vill veta hur andra tänker är mina favoriter. Så vill jag själv också vara.

Det ska bli spännande att läsa Lenas bok!

Lena Sundström, filmen om boken

Det är tufft i Afghanistan

Tankarna finns hos soldaterna i Afghanistan, som skadats och den tolk vi mist och alla deras släktingar. Dagen har varit tung, papperstidningar har inte räckt idag utan TT:s sida har högsta prio. Säkerheten måste sättas först, trots det går det inte att alltid skydda sig. Inser att livet på campen är svårt just nu, en grupp är på väg hem och en annan står beredd att byta av. Mycket information ska överföras, inget får missas just nu och livet måste rulla vidare även i Afghanistan.
Min åsikt och mitt partis åsikt är fortfarande att vi inte kan överge Afghanistan, men vi måste ha större fokus på de civila delarna samtidigt som vi inte kan dra tillbaka militären i nuläget. Proportionerna måste bli 1:1, inte 3:1 som det är idag till militärens sida.
När lokalbefolkningen inser att vi är där för att bygga upp landet har vi en chans att vinna freden, men när USA skjuter civila så förlorar både vi och de kriget.
Fred vinns inte med militär.
Varför har vi inte mer forskning på hur freden bevaras i länder som haft fred länge istället för att forska hur freden ska uppnås i länder som haft krig under lång tid?

SvD, DN, Sten Tolgfors, Allan Widman

En tydlig början och ett tydligt slut

När jag gick i skolan hade vi morgonsamlingar. När fröken satte sig vid orgeln och vi sjöng morgonpsalmen visste vi alla att nu startar det. Vi hade också en avslutning när dagens lektioner var över som var lika tydlig.

Slås av att Försvarsmakten har samma metod och pedagogik vilken jag högaktar. När jag kommer till Karlsberg, försvarets högborg så möttes jag häromkvällen av musikkåren som spelade en välkomstmarsch. Pampigt och härligt. Vi i Försvarsutskottet träffade EUs alla ordföranden i Försvarsutskotten runt om Europa.

När kvällen var slut spelade samma killar och tjejer ett Tapto och då visste vi att det var slut för kvällen och vi åkte hem.

Tänk så bra inramning och så pedagogiskt rätt att börja och sluta så tydligt. Önskar att fler av de möten jag deltar i var på samma sätt....på bilden syns de som spelade för oss, men det var ju lite mörkt tyvärr.

Hemvärnet

I helgen har jag varit på Ting med Hemvärnsrådet, en kongress med valda ombud för hela Sverige där de aktiva valda ombuden debatterar motioner (förslag) som de vill ska förändra organisationen eller villkoren.

Hemvärnet, de Nationella Skyddsstyrkorna, står inför en ny framtid med en tydligareinriktning och med annorlunda arbetsuppgifter. Dessutom har de ett stort problem i framtiden och det är rekrytering. Tack vare att det är en frivillig verksamhet där personer till stor del arbetar induviduellt utan lön fanns ju lösningar på allt. Det sitter personer i hela landet och klurar på dessa svåra frågor och kommer med förslag, ibland bra, ibland riktigt bra och ibland är det redan genomfört.

Ersättningsnivåerna är inte höga, materialet lider brist för de skarpa insatserna i Afghanistan och Kosovo går före när det kommer material och oftast ligger Hemvärnets övningar hittills på helger. Har det stoppat organisationen? Nej är svaret.

Däremot kommer övningarna i framtiden att ligga på vardagar med ersättningsnivå så ingen ska förlora pengar på att vara aktiv. Däremot att tjäna nåt är tydligen inte aktuellt. Det är hedrande, och förmodligen en överlevnadsfråga för när det börjar betalas för att ta ett uppdrag är vi ute på farliga vägar..

För andra Tinget i rad lyste försvarsministern med sin frånvaro. Underligt att kunna ignorera den största organisationen inom hela försvaret med 54% av all tjänstvillig personal. Det var nog både en och annan som höjde på ögonbrynet och knöt handen i fickan, Tolgfors stod med på programmet från början men när vi anlände på lördagen delades nya program ut och där var han inte med. Snacka om att rasera förtroende... Däremot var ÖB Sverker Göransson på plats och höll ett tal till oss alla.

Annars var det en trevlig och informativ helg där jag och två andra kamrater från Försvarsutskottet belönades med silvermedaljen för förtjänstfulla insatser för Hemvärnet. Jag känner mig oerhört hedrad och igår kväll på första mötet med EUs alla försvarsutskottsordföranden bar jag den till middagen! Stort tack till Hemvärnet!

Jag har fått medalj!

Idag på Hemvärnets Riksting fick jag en silvermedalj för förtjänster! Jag är jättestolt!Den är så fin och jag känner mig så stolt!

Att ge löften om jobb..

Våra duktiga soldater från Nordic Battle Group användes inte i skarpt läge under det halvår de stod beredda. De omskrevs som den mest samtränade Battle Group (BG) av alla som stått beredda att dra ut i världen på den radie av 600 mil från Bryssel som var möjligt område. Att de inte användes beror inte fullt ut på att allt i världen var lugnt på den tiden (2008) utan på att i skarpt läge går lönerna över från bidragande länder till EUs gemensamma ansvar och de procenttal som är framförhandlade gör att vissa länder bromsar.

Men för att inte slösa bort allt som de tränat fick de möjlighet och erbjudande att fara till Afghanistan. Många tackade ja, de var ju vältränade och ville stå till tjänst för Sverige. Och de har gjort ett gott jobb i Afghanistan: Ofta har de varit beskjutna, ofta har det hänt nåt på vägen till och från campen men de har behållit lugnet och avgjort situationen till det bästa.
Här hemma under tiden har regeringen och majoriteten i Riksdagen bestämt att vi ska ha ett yrkesförsvar. Varför inte slå två flugor i en smäll och anställa dessa? Försvarsministern halvlovar när han är nere i Afghanistan, personalchefen tar beslut att så blir det och alla är glada. Men nu har Försvaret börjat räkna pengar igen och då går det inte. Portmonnän är tom och tyvärr, tyvärr, det finns inget över för löner.

Så nu skingras gruppen för vinden, de samtränade förväntas försörja sig på annat sätt under ett stort antal månader och sen stå där, redo igen, när portmonnän är påfylld, tidigast till sommaren.

Märkliga löften, märklig personalpolitik och märkligt att svika dessa som ställt upp till 100%.

Läs SvD

Gasledningen...

Så sa då Sverige "ja" till gasledningen. Utan att fullt ut miljöpröva så beslutade regeringen att det är OK att ledningen passerar utanför Gotland, visserligen på internationellt vatten men ändå.
Efter att ha besökt Azerbadjan och Georgien strax efter kriget i Georgien, efter att ha pratat med kamrater i Ukraina efter att gaskranen stängdes för dem, efter att ha besökt Moldavien och hört om deras oro för framtid så är det bara att inse att makt är att ha rätten att ha händerna på gasledningskranen och kunna bestämma vem som får gas eller inte.
Sett ur ryskt perspektiv kan jag förstå att de vill exportera sin gas, värderad högt som exportprodukt som inbringar stora summor från omvärlden. Dessutom ger det en trumf på hand att kunna välja olika vägar att exportera på, vill Ukraina betala sin skuld så OK, låter de bli (eftersom de inte har pengar) så stängs ledningen genom deras land av och istället går det via Östersjön till dess de besinnat sig och betalar.
Den som påstår att gasledningen inte är en säkerhetspolitisk bricka i spelet om makten i världen måtte blunda.

Läs även Röd-grön, SvD, DN, Wiseman

F21 och Luleås framtid

Träffade chefen F21 tillsammans med underchefer och kommunalråd och Fredrik Lund, kollega i Riksdagen och bosatt i Luleå för att se vad som händer just nu vad gäller flygflottiljen.

Efter min interpellationsdebatt med försvarsminister Tolgfors, där han inte verkade förstå skillnad på basbataljon och flygstridskrafter har regeringen tagit initiativ.

Ett dokument där 8 steg ska vidtas är framtaget i största hast. (jag har inte sett det) och nu sägs det att vi är på steg 6. Både F21 och F17 (Ronneby) mister sina basbataljoner (de utbildar våra nya stridspiloter och andra yrkeskategorier och försörjer flyget, enkelt förklarat) och de förs till Malmen, som ligger mitt i Sverige. Orsak sägs vara att centralisering är billigt.

Efter stark kritik, inte bara min interpellation utan även från massor av andra, så har regeringen utsett en oberoende arbetsgrupp som den här veckan gör besök på F17 och F21 för att höra hur det skulle vara om de fick hela basbataljonen till sig istället. Hur kan ni rekvirera folk, hur attraherad är de, finns det lägenheter för dem, hur stort upptagningsområde har ni, vilka investeringar behövs är några av frågorna.

De fick dessa frågor i torsdags o svaren ska levereras den här veckan. Högsta prio!

Självklart vill båda flygflottiljerna ha kvar sina basbataljoner, det är ju därifrån de får sin kommande personal, de får leva nära flyget och blir en del av helheten på en flottilj.

Nu väntar jag med spänning på rapporten, ska skriva en fråga till ministern om när jag får ta del av rapporten så han inte gömmer undan den i byrålådan. Jag tror att alla vill se siffror för det ryktas redan om att det är billigare att bibehålla än att bygga nytt...

Jämställdheten - tappar vi just nu?

Träffade min grupp runt Jämställdhet: ett gäng som setts de senaste åren med jämna mellanrum, ibland avgår någon men det kommer alltid nån ny så vi är 11 pigga personer som pratar jämställdhet med inriktning på Gävleborg.
Vi funderade över våra styrelser i partiet. Hur ser de ut just nu? Är det 50/50 eller förändras detta när vi inte har regeringen som blåslampa utan en regering som tvärtom inte ligger på alls?

Vi inser rätt snabbt att vi måste ta fram ett underlag för oss själva där vi kan se hur vårt parti har utvecklats de senaste åren. Känslan är att det ändrats något till det sämre för kvinnor men det beror på hur vi ställer frågor.

Om ett presidie har en man och en kvinna, är det då alltid mannen som är ordförande? En i gruppen svarade otvetydigt "ja". Spännande vore om vi kunde skrapa lite på ytan just där och se varför det blivit så innan alla fördomar slår till.

Inför valet är det också viktigt att ha tydliga direktiv för valberedningarna i våra styrelser. Vi beslutade att sätta ihop ett frågebatteri inte bara till våra styrelser utan även till våra valberedningar. Svaren ska vara oss tillhanda före jul och vi sammanställer i januari.

Kul! Intressant grupp och alltid lika initiativrika människor som finns i gruppen!

Afghanistans val?

Jag var en av dem som önskade att president Karzai skulle få över 50% av rösterna i förra valet. Inte för att jag stödjer honom speciellt för hans goda idéer, utan för att Afghanistan behövde en regering som var vald med majoritet av folket och hade legitimitet att styra.

Så blev det inte...och deras lag är glasklar: får ingen 50% av rösterna blir det en valomgång till.

Jag tänker mig detta land med dess geografi, vägar som inte finns, berg som sticker upp och är skyhöga, den kalla vintern på väg och snön i faggorna. Jag höll verkligen tummarna...
Nu har motkandidatern Abdullah dragit tillbaka sin kandidatur. Det försvagar Karzai ytterligare.

Stackars folk som försöker leva och bo i detta land, fyllt av oro och elände för de civila. Jag önskar att läget lugnade ner sig, att flickorna fick gå i skola också likväl som pojkarna, att det skulle finnas mat åt alla och framförallt: vatten till befolkningen. Till och med det saknas.

Hur ska detta sluta?

Hot våld och trakasserier mot förtroendevalda

En oerhört viktig fråga tar Sven-Åke Thoresen, Hudiksvall, Gävleborg upp: När förtroendevalda blir hotade, vad händer med vår demokrati? Idag kan valet lätt bli att hoppa av sitt uppdrag och på det viset tystnar den demokratiska rösten i samhället. Det får inte ske utan vi måste ta dessa hot på större allvar och de måste stoppas till varje pris.

En straffskärpning är nödvändig anser Sven-Åke och vi i Gävleborg.

Många av våra förtroendevalda kan berätta om hur illa det kan vara, några har varit utsatta som fått dem att tänka på vad som skulle hända och vi som står bredvid lider och vi måste ta vårt ansvar!

Bra Sven-Åke! Det här måste vi våga prata om!

Vi får även stöd av Stockholms län från talarstolen!

Yoomi på banan om IPRED

Yoomi Rehnström, Gävleborg är just uppe i talarstolen och pratar om vikten av att förstå ungdomar och att IPRED måste vara ett beslut för framtiden. Våra ungdomar kommer inte att bry sig annars, menar Yoomi, som till vardags är oppositionsråd i Ovanåker.

Gävleborg på scenen!

Många av Gävleborgarna äntrade scenen och talarstolen under Jobbkongressen! Senast, förhoppningsvis inte sist, i raden är Katarina Bylin, Nordanstig som pratade sig varm för Gävleborgs förslag där hon stöder "Kulturell Allemansrätt", en motion som" lagts från Peter Hasch och Carina Blank i Gävle kommun.

"Socialdemokratisk kulturpolitik ska präglas av en strävan efter kultur av hög kvalite för de många. Vi vill systematiskt öka tillgängligheten till kulturen genom insatser i offentliga institutioner, organisationer och föreningar, företag och enskilda. Vi vill se kraftfulla gemensamma åtgärder som möjliggör, inkludear och integrerar."

Så vill Katarina låta kulturen genomsyra vår framtid. Häftigt!

Vilka kamrater!

Det känns jättebra på vår Jobbkongress! Så här långt idag har flera "nya" ombud varit uppe i talarstolen, tackat för att de haft inflytande i deras respektive temagrupper och kan nu ta tillbaka de yrkanden de tidigare lagt.

Jag kan förstå om den oinvigde tror att de gett sig, fast det är tvärtom. Vårt arbetssätt är ett demokratiskt sätt att ta fram de bästa texter som går att få. Då är det en fantasktisk möjlighet att få träffa dem som har samma områden att få prata ihop sig innan allt hamnar i rampljuset. De som inte får gehör för sitt förslag kan gå upp i talarstolen och får därmed ytterligare en chans att få in den text som blir den ultimata.

Läs mera

Sen kändes det härligt när alla våra pensionärer som vi så väl behöver, går upp på scenen och säger att de ställer upp! Heder åt dem alla!

Kommunalt veto i skoletableringsfrågor

Anna-Carin Keisu, ombud för Gävleborg var upp och yrkade att varje enskild kommun måste få ha ett stort avgörande när en friskola vill etablera sig i kommunen så att den kommunala skolan inte utarmas och att alternativet kan bli att inga kommunala skolor finns utan bara privata som vissa kommuner i Sverige idag faktiskt har.

Dessutom kan en kommun besluta att av ekonomiska skäl tvingas stänga en byskola men då kan föräldrar ta över skolan och få samma peng för att driva den varvid de övriga skolorna i kommunen tvingas till nedskärningar. Den pedagogiska verksamheten är den viktigaste, inte antal lokaler, berättar Anna-Carin för mig. Hon är ordförande för utbildningsnämnden i Hudiksvalls kommun

Tredje dagen!

Igår höll Jobbkongressen på till 02.00-tiden på natten mot idag, och som kompensation börjar vi en halvtimme tidigare idag, fredag. vi ligger ca 3 timmar efter i tid, men trots det tog vi oss tid att sjunga på morgonen: Vi bygger landet! och det känns verkligen så.

Just nu pratas det om sprututbyte. "vår egen" Elin Lundgren var upp och yrkade och just nu så är det votering med våra knappar. Det är partistyrelsens förslag mot Elins förslag. Jättespännande!
Elin vann med 172-150 och nu ska partiet ta bort "sprututbytesprogrammet".
Seger för Gävleborg som drivit den här frågan och seger för alla som fastnar i nästa beroende med nya metoder.

Att stå upp för ett folk som ber om hjälp

Idag kände jag att det var nödvändigt att gå upp i talarstolen och stödja partistyrelsen. Det fanns ett antal motioner om att vi skulle dra tillbaka vår trupp i Afghanistan. Varför ska vi vara där?

En kvinna, Shirin-Gol, född i Afghanistan innan Sovjets ockupation, i fattigdom och armod, med islams kvinnobild och med Koranen fick uppleva Sovjets ockupation. Hennes pappa och bröder flydde upp i bergen, hon och hennes systrar flydde till Kabul men där tvingades hon gå i "rysskola". Hon var livrädd i början. Men sakta insåg hon en värld öppna sig, och tack vare den bildning hon fick där tog hon sig igenom ett oönskat äktenskap, förföljelse, ett flertal våldtäkter och lyckades till slut fly från talibanerna.

Varför berättar jag det här?

Under talibantiden (1994-01)gick mindre än en miljon barn i skolan, nästan inga flickor. Från 2007 och fram till idag har vi ca 6 miljoner barn i skolan, varav ca 36% är flickor. Det är för lite, men är fler än inga alls. De saknar skollokaler, lärare och resurser, klasserna är orimligt stora men de vill gå i skolan!

Talibanerna slängde så sent som i april i år in giftbomber i en flickskola i Charikar, norr om Kabul och likaså i en flickskola i staden Mahmud. Flickorna fick svåra kräkningar, yrsel och svimningar. De skulle förhindras att bildas.

54% av afghanerna överlever sin 40-årsdag.

Vart fjärde barn dör innan de fyller 5 år.

85000 barn dör varje år i diarré.

50% av alla barn är undernärda.

De militära styrkorna behövs för att klara det civila åtagandet. Visst behöver vi öka den civila sidan ytterligare och gärna snabbare.

Kom ihåg Bosnien, det tog lång tid där men vi har idag inga svenska styrkor kvar och den civila delen har ett stort övertag.

Fattigdom och hopplöshet är grund för terrorism

Låt barnen få gå i skola och få hälsovård.

Jan Eliasson sa:

Ingen fred utan utveckling och ingen utveckling utan fred!

Läs även SvD1, SvD2

Monas tal

Starkt, inlevelsefullt och fullt av lust till förändring till det bättre för alla som bor i Sverige. Bilder, texter och annat finns på http://www.socialdemokraterna.se/Jobbkongressen/ och jag kommer att fortsätta blogga så fort jag kan, men det här är ju så spännande att jag måste lyssna!

På plats på Jobbkongressen!

Nu sitter jag här på min stol, väntar ivrigt på öppnandet. Massor av folk, massor av vänner, ett förväntansfullt sorl i publiken. Talarstolen på plats, röda fanor i lokalen och kameror överallt. Nu börjar det strax..

Förväntan ligger i luften, "vilken grupp tillhör du" "jag ska prata i temagruppen", "vilka frågor runt kultur tänker du driva"

Det här ska bli spännande

Äntligen Jobbkongress!

Dagsi gen för kongress! Packade igår och stack iväg från ett regnigt Söderhamn till ett likadant Stockholm. Jag är ombud för riksdagens grupp, vi har 13 personer som har yttrande och förslagsrätt fast vi får inte rösta.
Men ändå....
Funderar över närmsta vägen till Älvsjö...brer en smörgås att ha i väskan ifall det blir jäktigt..kollar att rätta handlingarna ligger i ryggan...
Det känns trots allt lite pirrigt och samtidigt jättekul att få träffa alla gamla bekanta och förmodligen en hel del nya vänner. En del gamla bekanta har jag inte träffat sen förra kongressen. Och sen få sitta på första parkett och lyssna till Monas tal! Kommer väl ihåg rysningarna av välbehag när hon blev vald, jag satt där då också med en tröja med text: Vote Mona for president"
Och så är det jobben...! Svenska folket röstade igår och gav Socialdemokraterna det största förtroendet i jobbfrågan generellt. Kan bara tänka mig att efter den här kongressen när jag sett förslagen måste siffrorna stiga ytterligare till vår fördel.
Ikväll träffas temagrupperna där jag ingår i "En rättvis värld är möjlig" och den leds av Urban Ahlin. Det känns verkligen som mina frågor.
Nu sätter vi fart och tar oss ut till mässan och Jobbkongressen för nu börjar det....!

Att ta ansvar är att välja jobben

Vi Riksdagsledamöter på Gävleborgsbänken gjorde igår ett par nedslag i länet: Vi träffade media för att berätta om på vilket vis vi påverkar jobbsituationen i länet.
Vi har skrivit ett antal motioner om vad som skulle inverka på jobben och få ned arbetslösheten i länet.
Idag halkar Sverige efter. Arbetslösheten stiger snabbare i Sverige än i övriga Europa och Gävleborg är ett av de hårdast drabbade länen. Enligt SCB:s Arbetskraftsundersökningar var siffran i Gävleborg andra kvartalet så hög som 11.8%.
I Söderhamn har det ökat från september -08 till september -09 med 54%, men Gävle har ökat med 89% och lilla Hofors med 182%.

Vad händer och vad skulle (S) kunna göra med en regering som tänker annorlunda än idag?

Som vi tidigare har berättat finns det många sätt att angripa problemet, budgetmotionen vi la för några veckor sen inriktade sig mycket på utbildning. 4-dagars-vecka för de som hamnar i riskzonen med en utbildningsdag med ersättning motsvarande a-kassenivå är rimlig. En förstärkning av det regionalpolitiska anslaget skulle kunna vara gynnsamt och exempelvis ALMI och Norrlansfondens stöd för utvecklingsarbete i små och medelstora företag är viktigt.

Våra motioner handlar också om vindkraften i Gävleborg och ett långsiktigt stöd till havsbaserad vindkraft. 10% av dessa riksintressen finns i Gävleborg. Varför inte inrikta strukturomvandlingen mot dessa gröna jobb? Träförädling är vi ännu inte duktiga på här, vi sågar ner och hyvlar men sen sänder vi iväg vårt virke till ex Danmark för att köpa tillbaka förädlat till oss. Varför inte göra det här på plats? ROT-avdrag till bostadsrättsföreningar, huresrätter och en särskild skol-ROT skulle få fart på marknaden. Vår industri behöver ett särskilt paket: stärkt forskning och utveckling, uppgradera kompetensen hos arbetskraften, ge rikskapital till mindre företag, se till infrastrukturen för effektiva försörjningssystem osv, se över Gävle hamn som en av de strategiska hamnar den verkligen är och kan bli och sist men inte minst: Se över utvecklingsbehoven hos oss i Gävleborg: Vi har alltid legat på en lägre nivå än övriga landet - vad beror det på och se till att ta bort hindren!

Politik är att vilja och att se till att det blir gjort! Nu far jag strax till Jobbkongressen och hoppas det ger utdelning för vårt län!

Läs gärna SöderhamnsKuriren som väljer att inte lägga ut alla nyheter på webben (centerägd) och Arbetarbladet

Upp till kamp för sista striden...!

Nu börjar fler och fler inse vad regeringen ställer till med: Den hylla som det ska handlas från gör att arbetslösheten i Sverige ökar och vi tappar vårt försprång på utveckling. Idag i DN finns en debattartikel som bygger på det seminarium som anordnades av Kristdemokraterna och Folk och Försvar för nån vecka sen.

Där insåg alla med tydlighet hur trådarna dras ihop, inte bara för Hägglunds och SEP utan för allt som uppfinns och utvecklas i Sverige. Eftersom regeringen letar efter "extrapris" så tänker de inte på saker som kvalité och hur länge varje sak ska hålla. De ser på prislappen och tänker, Yes, den tar jag. Men att det kostar i underhåll och avveckling har de missat.

Nu kliver Göran Persson(S) och Alf Svensson(KD) in på banan och lägger ett litet veto för besluten, men det är verkningslöst i den här frågan. (I DN idag) Däremot kan de väcka debatt vilket är både nödvändigt och från min sida starkt välkomnande.

Dessutom har allas vår Claes Arvidsson en poäng i SvD när han raljerar över försvarsministern och hans gömda saker i byrålådan.

Men sanning att säga: Om Sveriges försvarsindustri inte får beställningar från Försvarsmakten och får leverera, så kan de inte behålla den stryka av anställda som de har idag. Det får till följd att de duktiga uppfinnarna och ingenjörerna söker sig till andra likadana arbetsplatser som idag ligger i förslagsvis Tyskland eller USA. Kvar ett tag blir en tillverkningsindustri i viss mån som kommer att orka bära sig ett tag men sen blir det billigare att flytta den också. Och karusellen är i full gång.

En svensk försvarsindustri får heller inte sälja till andra länder om inte vi själva köper från dem. Det är grundregel nr 1 som alla i branchen känner till. Varför då lägga SEP på is och beställa från Patria? Kortsiktigt billigare, förstås, men på lång sikt en spik i kistan för svensk försvarsindustri.

Och vem tror att Sverige kommer att få levererat det de vill ha när beställningen blir så liten för oss? Klart vi får ställa oss i kön som de övriga, men den ringlar sig fortare fram för dem som har guldkort, vilket de fått för att de beställer mycket.

Statsministern pratar om att jobb är viktigt men han ger inte oss förutsättningar för att göra dessa jobb.

Läs även Johan Westerholms blogg, försvarsministerns blogg, och TT:s nyheter

En gemensam strategi för Afghanistan?

Nu ska försvarsministrar träffas i Bratislava och ta fram en gemensam strategi för hur man ska jobba i Afghanistan. Det börjar bli dags... Civilbefolkningen lider mer än någonsin. Klantiga soldater, strateger som tänker fel och totala misslyckanden har fått delar av Afghanistan att ansluta till talibanerna istället för tvärsom. Det nya nu är att befolkningen ska skyddas som nummer ett, och sen längre ner på skalan kommer att besegra talibanerna.

Man tar sig för pannan...har de inte kunnat räkna ut det tidigare? Den civila delen är den viktigaste, låt vara att den inte kan verka utan militär. Men om befolkningen ser att våra soldater beter sig fel och ibland även bedrövligt så självklart blir det en signal att detta är inte bra för oss.

Nu vet jag att den svenska truppen står utanför detta, de jobbar bra och gör rätt saker. Men självklart måste stressnivån öka även på vår camp med så många incidenter som hänt på senaste tiden. Vad händer om trycket ökar ytterligare? Vi behöver vara i Afghanistan och vi behöver ha en stategi där de civila delarna lyfts upp till den rätta nivån.

Det ska bli mycket intressant att få vara på kongressen till veckan och debattera insatsen, min tips är att det blir en av "topp fem" av tuffa debatter.

Läs även Johan Westerholm

Kustbevakningens Poseidon KBV 001

Hade äran att få besöka den första av tre av KBVs nya kombinationsfartyg, KBV 001 Poseidon. Ett mycket stort fartyg som ska övervaka kust och havsområdet för att skydda nationella och gemensamma intressen. Den kan bl a sjöövervaka, ge sjöinformation och rädda människor i nöd. Med "armar" som sträcks ut i havet över de förmodligen kommande oljeutsläppen kan den "borsta upp" oljan och tömma in i tanken för att sen fraktas iland eller överföras till annat fartyg. En liten obemannad farkost ryms också ombord som är möjlig att sända ner 300 meter för att informera om läckande oljekällor från sjunkna fartyg eller annat. På två minuter kan en snabbgående båt vara i sjön för livräddning med besättning ombord och kraftfull motor.

Visst blir man imponerad...och önskar att de aldrig ska behöva användas! Men jag inser att dessa fartyg kommer att kunna agera kraftfullt på Östersjön när det så behövs. 6 motorer, egna system för el och många andra finesser som behövs för att kunna agera snabbt.

Kustbevakningen har varit en liten myndighet i försvarsdepartementet där tidigare en styrelse har styrt vad som ska hända i stora drag. Den har bestått av myndighetschefer men också av politiker med intresse för frågorna och självklart de fackliga representanter som alltid är djupt engagerade i KBV. Idag är det endast ett insynsråd där enbart myndighetschefer ingår enligt GD.

Jag tror de kommer att tappa kontakten med andras verklighet. "Utan spaning ingen aning" kan vi lätt tänka. Styrelser som består av olika personer med olika verklighetsbakgrund och olika kompetenser kan få den välbehövliga input som behövs för att fatta rätt beslut, men en samling med samma bakgrund som även umgås privat och har gått i samma skolor befrämjar inte kreativitet.

Avancerad teknikutveckling eller tappad kompetens

Är på seminarium hos Folk och Försvar där Socialdemokraterna tillsammans med FoF ordnat seminarium om försvarsindustrin.

Det är hittills en total övervikt att vi ska ha vår försvarsindustri kvar i landet, och man efterlyser en strategi från regeringen. Men den lyser med sin frånvaro. Kockums, SAAB AB och Hägglunds är förstås på plats och ger sin pusselbit till spelet. De visar på hur samspel och utveckling går till och hur vi kommer att utvecklas om vi fortsätter ha egen industri eller inte.

Gunnar Eliasson, professor emeritus KTH och Jan Joel Andersson, programchef UI är också på scenen. Dagen ska avslutas med debatt mellan ett antal politiker.

HIttills är alla eniga att det inte finns en tydlighet från regeringen i beställning eller i försvarsindustristrategi. Försvarsindustrin är en teknikgenerator och en säkerhetspolitisk komponent vilket är oerhört viktigt för oss. Det genererar jobb i Sverige och den har möjliggjort att våra ungdomar attraheras att stanna i Sverige och kunna få de utmaningar som ett avancerat arbete kan ge. Alternativet är att de flyttar utomlands och det vill väl ingen.

Lennart Källqvist på SAAB, Senior Vice President, gick så långt att han sa att under hans 40 yrkesverksamma år hade han aldrig sett en sån passivitet från en regering.

Än så länge är debatten till svensk försvarsindustris fördel. Men snart börjar debatten mellan politikerna....

Läs också om utslaget vad gäller Hägglunds, rykande färskt och vad Försvarsministern tycker

Främlingsfientlighet

Några gånger har jag blivit utmanad att debattera med främlingsfientliga grupper i min hemstad, Söderhamn. Senast var det Folkfronten, ett nazistiskt parti som inte är rumsrent och aldrig kommer att bli det heller. I helgen försökte de hyra lokal på ett par ställen i kommunen men misslyckades. Deras ledare i Söderhamn väntar på ett nio månaders straff o kryper strax in i kurran. De har tapetserat stan med fula gula lappar med ett fruktansvärt budskap. Alla som ser dessa hjälps åt att skrapa bort dem från väggar och fönster.

Läser också media idag som tar upp om Sverigedemokraterna och deras debattartikel i Aftonbladet. Förfärligt...både att släppa in och debattera detta.
Jag är av den bestämda åsikten att vi kan övertyga våra 95% av befolkningen att inte rösta på SD, men vi förlorar de redan övertygade och det värsta som kan hända är att vi förlorar fler till detta främlingsfientliga parti på väg mot Riksdagen. De siffror och argument som de för fram är inte sanna och även om de dementeras i efterhand blir det aldrig samma sak som om de kunde bemötas direkt. Men de har insett att de tjänar på att föra fram påståenden som den de debatterar emot inte kan säga så mycket om utan att verkligen har kollat upp - och då visar det sig vara falskt. Men vad hjälper det då?

Nu har vi lyckats hålla dem borta från Riksdagen men om vi tittar på grannländerna så är de med i de beslutande organanen. Skrämmande verklighet som smyger sig på. Inom kyrkan ökade de med 3 platser till 7 idag. I Söderhamn har vi två killar som sitter på varje Kommunfullmäktige men sällan är i talarstolen utom när det gällde att säga nej till ensamkommande barn från andra länder. Då var de uppe och sa nej. Det visar med all tydlighet vilken empati de har.

Tullen och frånvaron

I fredags gjordes ett stort tillslag i Söderhamn av cigaretter, uppskattat värde ca 20 miljoner kronor. Nationella insatsstyrkan beslagtog massor av smuggel och dessutom 5 personer som förmodligen är inblandade. Det sägs vara den största smuggelhärvan sen 2003 då vi också hade ett tillslag i Stugsund med 27 miljoner cigaretter.
Den slant som staten missar på detta är enorm. Vad kostar det att ha tull på plats? Hur mycket missar vi i uteblivna skatteintäkter på alla våra hamnar längs norrlandskusten? Ingen vet exakt, men det är garanterat mycket pengar som glider oss förbi och föder en svart, lukrativ marknad som vi inte önskar.
I fjol försökte Tullverket lägga ner hela Norrland och avföra oss från kartan. "Eftersom de i norr är få så hinner de inte så mycket och då syns det inte heller i antal tillslag eftersom folk finns i södra Sverige och då kan de göra mer där" resonerade Tullverket och föreslog nedläggning. Men då satte vi fart och interpellerade, skrev insändare och argumenterade och till slut fick ´Tullverket ge sig med Karin Starin i täten.
Kontoret i Sundsvall blev kvar och likaså Härnösand, fast några tjänster togs bort för övrigt. De här killarna och tjejerna sliter hårt och drar in mycket pengar till staten. Egentligen bekostar de sina egna tjänster gott och väl.
Och nu har vi facit igen: Varför finns inte tullen här?

Läs Söderhamnskuriren

Var förs det strategiska samtalet?

Ryssland övar strax öster om Sverige, från Vitryssland och ända upp till norska havet. I Östersjön övade USA med Nato och EU-länderna i juni i år. Varför denna uppvisning i styrkegenerering? Kan det vara så att de "två stora" vill visa omvärlden sina muskler? Med all sannolikhet är det ett strategiskt spel vars slutmål är att förklara för länder österut att ingen av dessa är uträknad, särskilt inte Ryssland som numera har fått rätt bra ordning på militär och material.
Det kommer alltid att ske förändringar i vår omvärld som vi måste vara vaksamma på. Men det är inte så enkelt att sticka upp huvudet ovanför alla andra och se en helhet av vad som händer. Talibanerna tränger in i vårt område i Afghanistan, närmare Mazar-e-Sharif.
Pakistan med Warizistan eskalerar, Kina tränger in i Afrika, de främlingsfientliga grupperna sticker fram inte bara här i Sverige utan i Tyskland, England och i våra grannländer.
Här i Sverige visade TV "Här är ditt liv" och "Körslaget"....

Vart för vi det strategiska samtalet?
Läs mer: E24, Hbl

Bildt och kvinnorna

Vilken pusselbit som Organisationen Kvinna till kvinna levererade idag: Carl Bildt är inte intresserad av kvinnor och deras rättigheter!

Egentligen var det väl inte meningen att jag skulle jobba så hårt med kvinnofrågor, men med tanke på vad Bildt och alla andra gubbs gör så insåg jag för länge sen att det var min skyldighet.
Jag har lyft frågan några gånger i EUnämnden och jag har jobbat för att kvinnors situation i de länder där vi är med soldater. Jag har belyst frågan om hur vi ska vinna freden, nu senast i UNT i helgen som var där jag säger att krig kan vinnas med militär men freden kan bara vinnas med civila metoder och där har även kvinnor en stor plats i solen.

Bildt har inte med ett ord eller en rad tagit upp kvinnor och deras situation på någon av alla hans besök i andra länder. Organisationen Kvinna till kvinna har läst alla hans bloggar och alla tal och insett att detta lyser med sin frånvaro. Visst inser man då att det är därför som deras parti känns så grabbigt också, när tjejer nekas inträde och de viktiga frågorna inte får plats.

Hörde även i Moldvien när jag besökte parlamentarikerna att de sa att de tillsatte poster "efter kompetens" vilket skulle rättfärdiga att deras regering bestod av en kvinna o en mängd män. Jag var förutseende att åka dit innan Bildt anlände. (Igår smällde en bomb i centrala Chisinau och ett 40-tal personer sårades.)

Men om alla är lika så lyft bara en viss sorts frågor. Är det därför det inte går så bra för Sverige nu? Vi ligger ju efter i allt snart, arbetslöshet, för att inte tala om ungdomsarbetslöshet där vi är sämst i Europa. Mer blandade grupper ger bättre resultat så därför har jag ett budskap till Bildt: Lyft kvinnofrågor så får du en mer nyanserad bild över verkligheten för fler människor! Då kan freden ta stora kliv in på banan!


Intressant att läsa: SR, Bildts blogg om Moldavien

FRA...och signalspaning

Det är lika bra att erkänna...jag har inget rabbelminne. Igår morse när SvD ringde och ville att jag skulle säga svaret på ett antal frågor så kunde jag inte svara på ett par av frågorna. Men däremot kunde jag svara på första frågan om vilka myndigheter som får använda signalspaning: Regeringen och Försvarsmakten. Det fick jag tydligen fel för, därför att rätt svar även skulle innehålla Regeringskansliet. Så var det med den frågan.
Min styrka ligger mer i att se sammanhang och prata användbarhet, inte att komma ihåg att domstolen heter "Försvarsunderrättelsedomstolen". Är det ett kriterie för att vara en god politiker så har jag misslyckats kapitalt. Och jag kommer heller aldrig att lyckas.

Jag minns fortfarande mina tårar när jag skulle lära mig städer i andra län och rabbla dem och den vånda jag kände inför dessa prov. Däremot kunde jag beskriva vad Borås levde av och vilken industri den staden hade.
Jag vill inte ursäkta mig, men jag kommer aldrig att leva upp till att svara på frågor där jag ska rabbla upp en massa saker. Däremot tar jag gärna en debatt om användningen av FRA och signalspaning, vad jag ser för svagheter och vem vi egentligen får spana på och varför. Men det ville inte SvD veta...

Att vinna freden (införd i UNT 10/9)

En av de frågor som EU vill förbättra när det gäller samarbetet mellan FN och EU är kvinnors utsatta situation i krigsområden. Sten Tolgfors (M) besökte, som EU:s högst ansvarige försvarsminister under det svenska ordförandeskapet, den 23 juli FN-högkvarteret i New York. Han framhöll att kvinnors situation är en glömd del i de internationella konflikterna och att övergrepp mot kvinnor och barn är ett effektivt sätt att söndra samhällen.
Vi socialdemokrater från Norge, Danmark och Finland bejakar denna insikt och tycker att det är positivt att Sverige, som nordiskt ordförandeland, nu tar ett vidare grepp i dessa frågor. Försvarsministerns uttalande är helt i linje med, och är nästintill en identisk upprepning av, vad vi kvinnliga socialdemokrater från Norge, Danmark och Sverige fått gehör för vid OSSE:s (Organisationen för Stabilitet och Säkerhet i Europa) sommarmöte i Vilnius 2009.
Vi ser det som angeläget att EU, för närvarande med ordförandelandet Sverige, i allmänhet och de nordiska länderna i synnerhet går från ord och möten i New York till aktiv handling i Afghanistan där vi alla har ett engagemang. FN:s senaste rapport om situationen och den senaste tidens utveckling i Afghanistan visar med all önskvärd tydlighet att mänsklig säkerhet och basala livsbetingelser är avgörande för den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Mänsklig säkerhet definieras av FN som demokratiska rättigheter för kvinnor, stabila säkerhetsorganisationer, vård, skola, omsorg och ett miljöperspektiv. Utan en mänsklig säkerhet och tydliga politiska mål riskerar vårt, och våra allierades engagemang tvärtom förvärra etniska och militära konflikter i främst Afghanistan men även annorstädes.
Utvecklingen i Afghanistan rör sig i en motsatt riktning mot vad som är önskvärt. Enligt FN senaste rapport saknar 87 procent av befolkningen rent vatten, 7.4 miljoner människor (31 procent) lider av bristande livsmedelssäkerhet, två kvinnor dör varje timme i havandeskapskomplikationer, två miljoner grundskoleelever nekas skolgång av vilka 1,3 miljoner är flickor. Detta är endast några av alltför många exempel.
Av totalt utlovade 660 Miljoner USD för återbyggnaden har endast 68 procent verkligen överförts till respektive projekt eller delområde, att jämföra med det rent militära medlen som sprängt alla budgetramar. Sammanställningen i likvida medel och måluppfyllelse talar ett mycket bistert språk och med tanke på hur utbildningssatsningen och folkhälsa faller ut så måste tvivel resas om prioriteringarna är dom rätta. Trots att den svenske Biståndsministern Gunilla Carlsson nu aviserar ytterligare satsningar för att förmå jordbrukare att överge vallmo som gröda så ger helheten i Afghanistan ett minst sagt skevt intryck. Av den totala svenska budgeten om 1 200 miljoner är endast 200 av dessa avsedda för samhällsbyggnad. Övrigt är avsett för den militära insatsen. Vi vill i detta sammanhang peka på Norges mer balanserade insatts för Afghanistan där det budgeteras lika stora medel för det militära stödet, 750 miljoner NOK, som för samhällsuppbyggnaden, även där 750 miljoner NOK i bistånd.
Ett krig kan mycket väl vinnas med vapen i hand, men för fred krävs mer än vapen. Historien förskräcker och vi måste nu visa att vi lärt oss läxan. Afghanistan och dess närområde samt våra förbands säkerhet bygger på att vi som besitter det politiska ledarskapet vill och har förmågan att även vinna freden. Det är, med omtanke om det Afghanska folket och våra förbands säkerhet, inte tillräckligt att vi inte bara anstränger oss ytterligare för att uppnå mänsklig säkerhet i Afghanistan, vi måste göra allt som står i vår makt för att vinna freden.
Ytterligare satsningar och en prioritering av rent vatten, tillräcklig tillgång till mat samt skola och basal sjukvård för alla oavsett kön utgör grunden för varje samhälle. Ur detta kan en fred vinnas. Vinner vi inte freden riskerar vi att förlora kriget oaktat vilka vapen vi har. På Sten Tolgfors, Gunillla Carlsson och Sverige vilar nu ett tungt ansvar under tiden som ordförandeland i EU, att gå från ord till handling och i detta prioritera livsnödvändiga, för en säkrare och fredligare utveckling i Afghanistan.


Åsa Lindestam (S) Ledamot i Sveriges Riksdag samt Försvarsutskottet.
Signe Oye (S) Ledamot av det Norska Stortinget samt Försvarsutskottet
Saara Karhu (S) Ledamot i Finlands Riksdag samt Försvarsutskottet
Tone Tingsgård (S) Ledamot i Sveriges Riksdag


Samtliga ledamöter är medlemmar av respektive lands OSSE-delegation

Att dränera Sverige på jobb...

Imorgon är det Försvarsutskott. Vi ska lämna vårt svar till Finansutskottet om vad vi tycker om den budget Regeringen har lagt. Vi i (S) tycker inte att den är bra. Det fattas tillräckligt underlag. Det gäller försvarsindustrin....
När vi ska handla "från hyllan" står den i ett annat land. Vi har inte nån hylla i Sverige. Vi har tidigare gjort så att när vi behöver nåt har vi sagt hur det ska fungera. Då har FMV tillsammans med FOI tagit fram det. Det har gett Sverige jobb i vårt land. Det har också gett kunskap för vi har attraherat ingenjörer och uppfinnare. Det har också blivit billigare sett till varje system eller pryls livslängd. Vi vill ju att allt ska fungera så länge det ska användas och sen tas omhand på bästa sätt även för miljön.
Det vill inte Regeringen. De tittar på prislappen för varan och säger "detta är det billigaste priset." Men sen då? Varför får vi vänta på helikoptar i flera år? Varför ska vi handla bandfordon från andra länder? Varför får vi vänta jämnt på det som annars skulle levereras enligt tidtabell?

Jo, vi är ju ett litet land, med en ack så naiv Regering. De inser inte att jobben flyttas utomlands och Sverige töms på arbetsplatser och utveckling. Folk tvingas flytta för att hitta nya jobb, och våra ungdomar drar iväg utomlands...kanske för att aldrig återvända....och vad är då vår framtid?

När vi genom FMV och FOI tagit fram nya material har det dessutom gett kringeffekter som vi tjänat på. Nya idéer har fötts och ny industri har sett dagens ljus. Och Sverige har hållit fanan högt som utvecklingsland. Och folk har betalat skatt och kunnat bo kvar i många kommuner. Och nya saker har hittats på...
Men nu ska vi handla "från hyllan"...Hur ska vi få dem att förstå? Eller har de en plan för att vi ska stå utan vissa delar så vi måste be andra om hjälp...och vem kan det då vara som vill vara vän med oss...?...Nato...?

Exp tycker till

Lika fördelning..

Den militära delen i Afghanistan verkar öka men den civila sidan ligger still. Fred vinns inte med militär, den vinns med civila anslag som gör att folk ser att andra länder vill väl.
Norges tanke och gärning där 1:1 används, lika medel till militär som civil sida är att föredra. Skulle vi göra lika måste vi höja vårt anslag avsevärt, idag är den civila delen endast 20% av den militära sett från Sveriges sida.
Idag när jag sitter på möte för att lyssna och delta i hur vi ska göra världen säkrare (OSSEs höstmöte i Aten där vi diskuterar säkerhet i världen) handlar det om energisäkerhet, mänskliga rättigheter och utmaningar i framtiden. Igår såg vi hur alla gasledningar fördelar sig på den här sidan jordklotet, vilket visar att det inte är så enkelt. Vem samarbetar med vem och varför?
Afghanerna har observatörsstatus här, men ingen är närvarande. Vi övriga 56 länder finns på plats. Just nu pratar Kazakstans gruppledare, mr Kassym-Jomart Tokayev om klimathot och hur vi ska samarbeta. De är ordförandeland i OSSE nästa år.
Läser också SvD där Jan Eliasson verkar dela en hel del av mina tankar., likaså en del bloggar..

Läs också SvD, Mitt-i-steget, DN, SvD2

Afghanistan

Ett par av våra soldater har blivit beskjutna! Får veta genom kamraters mail, inte via Försvarsmakten eller Försvarsdepartementet.
Tänker på dem och deras anhöriga, tungt att veta att det hänt, tungt att inte veta hur det gått, tungt att inte få rapporter från departementet om vad som händer i Afghanistan.

Hur svårt är det inte att ta beslut om trupp långt borta, när vi inte får den information vi behöver. Snart måste försvarsministern sätta ner foten och lägga fram ett förslag om hur vi ska gå vidare. Då får vi lite information. Men ack så lite...

Lyssnar på CNN och BBC, de rapporterar kontinuerligt om vad som händer, men har inte fokus på Masar-e-Sharif där våra soldater finns.
ÖB sa häromdagen att han gärna ser en civil chef i Afghanistan. Hoppas att Försvarsministern också tänker över och verkar för att öka den civila delen också. Vi vinner inte kriget med fler soldater men vi kan vinna freden med brunnar, vägar och skolor.

Andra som skrivit SvD, DN

Att öka eller minska budget?

Läste häromdagen i tidningen att (C) slog sig för bröstet, även vår riksdagsledamot från länet, Sven Bergström (C) för att polisen fått mer pengar och därmed fler tjänster. Konstigt, i vår media står att polisen i Gävleborg fått hårdare tider och därmed måste samverka över kommungränser.
Det innebär för Söderhamns del att civil häktespersonal blir för dyr, och häktet får delas mellan Hudiksvall, Bollnäs och Söderhamn. Det betyder i sin tur att om nån måste omhändertas på eftermiddagen i Söderhamn så är det ingen idé att sätta in henne eller honom på häktet i Söderhamn utan då får personen skjutsas av polis till Hudiksvall, skrivas in och avrapporteras, polisen får åka hem igen och efter några timmar när personen har tillnyktrar så får samma polis åka och hämta igen.
Alltmedan buset i Söderhamn jublar och är utan polis just den tiden. Konstigt.
Hur kan då resurser öka? Jo, det är ju storstäderna som ökar i antal poliser, självklart jättebra men de har andra bekymmer än vad vi på mindre orter av.
Kände hopplösheten stiga åt huvudet o lämnade snabbt in en interpellation till Beatrice Ask, får det gå till på det här sättet? Vilket slöseri med utbildade poliser som ska vara som taxichaufförer och skjutsa folk åt olika håll!
Spännande fortsättning följer nästkommande fredag, den 16/10 möts vi i kammaren.

Sveriges rika befolkning?

Min dotter vill flytta hem igen från Dublin, Irland. Igår kväll ringde hon och berättade om det alltmer kärva klimatet som präglar hennes arbetsplats, ett företag som finns i de flesta länder. Takten har hårdnat, mer ska levereras och kraven blir högre. Jag önskar av hela mitt hjärta att hon kommer hem igen, och att hon kan hitta nåt här i Sverige att göra. Men hur blir framtiden för en tjej som är 24 år och har gymnasiebetyg med sig och en enorm erfarenhet av IT-företag?

Budgetmotionens presentation fanns överallt igår på media: TV, radio och tidningar och även i bloggar. Det som förvånar mig men ändå framträder med ännu en insikt för mig är att det måste finnas enbart milionärer i Sverige. Rubriker som "höjd skatt" var genomgående det nyhetsvärde som man förmedlade om vår skuggbudget.
Och då ska vi tänka på att det var de som tjänade över en miljon om året som får en förmögenhetsskatt. Men det budskapet trummades ut till alla.
Allt vi ville satsa på ungdomar och på de som var arbetslösa fanns inte med i samma utsträckning.
Om min dotter hade fått möjligheten att komma hem igen och vår budgetmotion gällt skulle hon kunna söka ett antal av de ytterligare högskoleplatser som vi vill starta upp, hon skulle kunna starta ett enmansföretag och få stöd för det, hon skulle kunna få en traineeplats på nåt företag som ligger i linje med det hon gör idag.
Visst unnar jag henne några år utomlands, det tror jag är utvecklande och bra MEN att bo i en hyrd möblerad lägenhet år ut och år in är nog inte en höjdare, att ha ett minimum av egna saker med sig, att inte få påverka nåt i politiken i Irland, inte ens tillfrågas om vad hon ansåg om Lissabonfördraget, att inte få det stöd från facket som hon skulle fått i Sverige när villkoren blir orimliga, att känna att om hon vill bilda familj måste hon ge upp sin karriär: Allt sammantaget gör att hon längtar hem igen. Men hur kommer hon att klara sig i Sverige när vi vet att med regeringens politik så ökar arbetslösheten?
Sverige har kostat på henne en utbildning i 12 år. Sverige har ännu inte skördat frukterna av allt detta för att vi inte kunnat ta vara på hennes och alla andra ungdomars kompetens på ett bra sätt här. Hon tillsammans med en mängd kamrater, många även från Söderhamn, har varit med och byggt upp Irlands välstånd under 4 år, Dublin "importerade" massor av ung, utbildad arbetskraft och "slapp" kosta på hela den dyrbara grundskolan och gymnasiet för dessa ungdomar. Nu orkar de inte ta hand om dem i finanskrisens spår.
Hoppas att vi kan ta emot våra efterlängtade ungdomar som befinner sig utomlands och ge dem en framtid i Sverige

Fler bloggar om budget DN, SvD

Budget...

Presenterade budgetmotionen för Socialdemokraterna idag på CFL, Centrum för Flexibelt Lärande. Trots endast en liten lapp i foajen kom det ett 30-tal åhörare för att lyssna. En hel del frågor ställdes, hur skatten hörde ihop med välfärden och varför kommunen tvingas till neddragningar var en del av frågorna, men också varför sjukvården upplevs försvinna bort härifrån.

När jag berättade om vikten av att ha en god skolgång och få fler chanser i livet instämde de flesta och nickade gillande. Det här var en skara som förmodligen var på väg in i samhället igen efter att endera mist sitt jobb och varit tvungen att omskola sig eller annars ha kommit hit till Sverige och nu försöker både lära sig språk och skaffa jobb.

Strukturen för vår k0mmun på jobbsidan är inte lätt, vi lider av nedläggningar under långa tider från F15 för jättelänge sen till Emerson och nu ett 30-tal konkurser bara här i kommunen under senaste året. Vår befolkning är trogen och pålitlig och vill helst bo kvar, men var är jobben? Och när det kommer nåt har vi ofta inte rätt utbildning.

Vi lyckades tidigare få en polisutbildning på distans förlagd här för det var ju stört omöjligt att få hit poliser när tjänster blev vakanta. Och då fick vi folk här som blev poliser och en viss föryngring skedde i leden, vilket var jättebra. Men nu säger regeringen nej för det kostar och vips faller vi tillbaka igen i rekrytering.

Vår budgetmotion är behövd, människor måste få möjlighet att ändra sitt yrke och ta nya tag under sin livstid. Vår budgetmotion ger dem detta....





Andra som bloggar om detta DN, Peter Andersson, (S), Robert Noord, Kristian Krassman, Mitt-i steget

Bananas eller konsten att inte bry sig...

Igår fick jag möjligheten att se filmen "Bananas" som visades här på Riksdagen. Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten och producenten Margarete Jangård ville ge oss en bild över bananarbetarnas situation i Nicaragua och hur de var som David och Goliat mot det mulitnationella, USA-ägda företaget DOLE. Efter att filmen visats i Los Angeles hade företaget stämt filmbolaget också. Invecklade turer i yttrandefrihet diskuterades på mötet efter filmen. Lagstiftningen skiljer sig mycket mellan länder och där får vi igen bevis för att politik gör skillnad. Det är så lätt här hemma att falla in i att det är självklart att yttrandefriheten ska finnas.

Men bananarbetarna: De vandrade på fälten i kaskader av vatten som sprutades över bananodlingarna. Vattnet var uppblandat med växtgiftet DBCP vilket leder till sterilitet, vetenskapligt också bevisat.

Vi fick också i ett par sekvenser se den förtvivlan som uppstod när männen på odlingen insåg att de var sterila och vi kunde ana att många av dessa arbetare trott att det var kvinnorna i deras liv som de trott hade varit orsaken.

Filmen skildrade rättegången i uppbyggnadsskedet men också direkt inifrån rättssalen med den lilla advokatens kamp mot omättliga rikedomar som DOLE kunde uppbåda i form av advokater och annan hjälp.

Så lätt vi kan invaggas i tron att vi alltid i alla lägen har yttranderätt och att den alltid ska finnas där. Så nyttigt att se världen från andras ögon och inse att demokrati och mänskliga rättigheter fortfarande är en stor brist världen över. Så lätt att lockas med i att förfäras över vår vardags små ting när världen därute stundtals kämpar för att överleva.

Måtte jag inte förblindas....

Media på detta DN, SvD, DN2, SvD2, SvD3, Aftonbladet, X-pressen, DN3,

Krassman, SvD4, Åsa Domeij, SvD4